annasingelmamma

Jag har glömt att berätta om drömmen som jag hade i veckan. Vissa drömmar är väldigt flummiga och när man ska återberätta dem så är det helt omöjligt, vissa drömmar är lite luddiga och ju mer tiden går ju mindre kommer man ihåg dem, vissa drömmar kommer som ett blixtnedslag några dagar senare "herregud, det drömde jag ju för några nätter sen...", vissa drömmar är så verkliga så man vet inte riktigt om man har drömt eller om det har hänt och vissa är så knivskarpa så man verkligen kommer ihåg ALLT i dem och de känns inte så konstiga...även om det nästan alltid händer saker i drömmarna som är lite overkliga...i alla fall så drömde jag den sistnämnda! (Det tog ju inte så lång tid att komma fram till det...:S) Hittills har jag hela tiden sagt att mitt barn kommer att bli en tjej. Mer eller mindre har protesterat mot detta och sagt att så kan man inte säga och "du får inte bli besviken om det blir en kille" men det handlar inte om det. Jag tycker faktiskt att det är konstigt att mina vänner inte känner mig bättre än så - jag kommer naturligtvis bli överlycklig oavsett kön!!!!!!!!! Jag har bara fått för mig att jag är en tjejmamma liksom...det kan komma ifrån att jag har mycket tjejer omkring mig. Jag har 2 systrar och umgås mest med tjejer och det känns som om jag kan relatera mer till mig själv ang mens osv om jag skulle få en dotter. MEN (nu kommer drömmen!) i min dröm så var jag på något slags sjukhus...det var dags att insemineras! Men det gick ju inte till som jag har fått det berättat för mig utan jag skulle få en spruta i armen!! Jodå, så kan det gå till i drömmarnas värld. ;) Jag stod framför en lucka - ungefär en sån lucka som man står framför när man ska anmäla att man har kommit på en vårdcentral eller folktandvården - och väntade på att en kvinna skulle fixa till sprutan med spermierna. När kvinnan var klar med det så tittade hon på sprutan, tittade på mig med allvarlig och sträng blick och sa "detta är en kille!" Och sen tryckte hon in sprutan i armen på mig! Är det inte en lite märklig dröm?! Sen dess har jag inte tänkt på mitt barn som Klara...:) Jag får kanske hitta ett sk arbetsnamn som är könlöst så jag inte behöver säga Klara/Ville varenda gång.

Nä, nu väntar jobb! Med tanke på snöovädret igår så gäller det att ta det lugnt på vägarna.

Puss & Kram