Det känns bra...
...att valet är gjort. Jag kände ju det suget i magen när jag skrev om det men nu känns det bara bra faktiskt. Som VemVet skrev i en kommentar så blir det kanon med en liten Juni-bebis istället! ;) När det väl är dags nästa gång så har jag förhoppningsvis kommit in i vardagslunken igen med träning och hälsosammare livstil... Tack för ert stöd - det känns också väldigt bra! <3
Puss & Kram
Glädjande sms!
Jag fick ett sms från VemVet (som var med i Köpenhamn nu sist) där hon skrev att hennes graviditetstest var positivt! :) Jag kan skriva det här nu eftersom hon har skrivit det på sin egen blogg. Jag kan även helt ärligt säga att jag blev jätteglad när jag läste smset. Det känns väldigt skönt att jag, i min egen förtvivlan över mitt negativa resultat, kan glädjas åt någon annans graviditet. Speciellt med tanke på att vi blev inseminerade nästan samtidigt. Det ska bli väldigt spännande att följa hennes graviditet. :)
Stort grattis till dig, VemVet!!! :)
Puss & Kram
In i väggen :(
Jag vaknade imorse och kände mig...inte så himla gravid eftersom jag inte kände av mina menssmärtor men jag mådde ändå bra! Men sen läste jag en blogg och sen var det kört. Hon var så ledsen och så långt nere och jag vet PRECIS hur hon känner sig eftersom jag också har varit där. Nu vill jag absolut inte lägga skuld på någon annan men min positiva energi från igår var som bortblåst! :( Jag gick rakt in i väggen! Eller jag gick inte; jag sprang! :( Mensvärk och finnar!? Jaha, och?! Det har jag ju nästan varenda gång jag ska ha mens!! Sen kom den där känslan i underlivet som jag får när jag ska ha mens; det är jättesvårt att förklara men det sticker, kliar, bränner och så känns det som om underlivet...i brist på andra ord; "öppnar" sig. Öppnar sig för att kunna släppa ut mensen. Jag kan inte förklara det på annat sätt! Men helt plötsligt var jag inte alls gravid. :( Först pratade jag med Åsa och efter det samtalet så mådde jag lite bättre. Sen pratade jag med Josefine och efter samtalet mådde jag mycket bättre. Det är inte så lätt att vara den andra människan i ett sånt här samtal; ingen känner ju min kropp så väl som jag själv gör. Men Josefine kunde förklara för mig varför jag hade blivit så nere och fick mig att tänka i andra banor. Även om jag sedan dess har tänkt positiva tankar så är jag inte tillbaka där jag var igår. Jag tycker att alla kvinnor borde ha EXAKT SAMMA graviditetssymptom!!!!! Inte sånt här jäkla skit som att "alla känner olika"!! :( Jenny C har ju haft tre graviditeter och har känt olika på alla tre!! Hur är det möjligt!!????!! Nu är jag nog inte ledsen längre - nu börjar jag bli arg och frustrerad! Idag har jag enorma menssmärtor. Det är ingen varken molande eller spänd mensvärk idag. Fast jag njuter lite i smyg av att ha ont just nu eftersom det då känns något i alla fall! :S Ingen kan säga något heller just nu för att få mig att må riktigt, riktigt bra...jo, någon kan med 100% säkerhet berätta för mig att jag ÄR gravid! Och det kan ju INGEN säga! AAAAAAARRRRGGHH!!! Jävla skit...
Jag är ledsen för att detta inlägget blev så negativt! :( Jag behövde skriva av mig...jag vet inte om det känns bättre heller...;) Men nu ska jag bege mig ut igen och jobba. Det strular naturligtvis på jobbet också så jag var tvungen att sticka hem och jobba lite hemifrån.
Puss & Kram
Jag glömde att berätta...
...att innan idag så körde jag förbi en McDonalds DT och utanför så kunde man sitta vid några bord och äta. Där satt bland annat en man som var förståndshandikappad och åt helt själv. Det är ju naturligtvis inget konstigt med det - det har jag sett förr! Men skillnaden denna gången var att jag då började tänka på om jag skulle få ett barn med något slags handikapp. Det innebär INTE att jag skulle älska det barnet mindre men livet för mitt barn måste i så fall bli mycket jobbigare...jag började alltså att gråta!!! Jag skämtar inte, tyvärr!! Jag var helt förstörd!!! Så kan man ju naturligtvis inte gå omkring och tänka och det finns ingen som helst anledning att gå omkring och oroa sig för det NU men det bara kom över mig...det varade inte så länge, jag skällde på mig själv högt i bilen och torkade tårarna och sen försökte jag tänka på något annat. Men ibland undrar jag var alla tankar kommer ifrån och VARFÖR?!?!
Puss & Kram
Tiden...
...går väldigt långsamt för tillfället...:( Jag vill hoppa över de här dagarna fram till på söndag när det är dags för ägglossningstesten och sen kan de bli postiva nästan med en gång så jag kan åka över till StorkKliniken och bli inseminerad igen! Jag ser alltså fram emot att börja med ägglossningstesten...det trodde jag aldrig! ;) Men sen samtidigt så går tiden ju så jäkla snabbt! Visst är det märkligt att man kan uppleva det så på en och samma gång?!
Puss & Kram
Usch, vilken dag. :(
Denna dagen har varit jäkligt jobbig! Jag åkte och träffade Helén imorse för en fika och började gråta nästan med en gång! När jag sen lämnade Malmö så hann jag knappt till Lund förrän tårarna kom igen. Jag ringde Helén som satt på andra sidan luren och försökte trösta mig så gott hon kunde. Det är ju inte så lätt, jag menar; inget kan ju sägas just nu för att få mig och må bättre! :( Men det är himla skönt att "bara" kunna ringa någon som finns där för att lyssna och säga några tröstande ord ändå. Sen har det kommit lite tårar då och då under dagen men inget avancerat. Hur kan man bli så ledsen över något som man aldrig har haft?! Det är ju helt sjukt...:(
Ja, ja, nu är det dags för mens och sen blir jag ägglossningskärringen igen! ;) Naturligtvis så blir det en ny insemination, jag hoppas ingen undrar över det?! ;) Tredje gången gillt!!!
Fast jag känner mig helt tom och urlakad så känner jag ett enormt stort behov att sticka iväg till löpbandet och springa där. Så det ska jag göra. Jag tänker springa tills jag inte kan gå längre...typ...;)
Stort tack för alla fina sms och telefonsamtal idag! Det värmer i allt elände...usch, nu kommer tårarna igen! Iväg till löpbandet!
Puss & Kram
Inspiration
Igår var jag på föreläsning med David Lega. Han är född handikappad med små armar som han inte direkt kan använda och ben som han inte kan gå på...i alla fall så föreläser han. "Strunta i att vara bäst, våga bli bättre." Han är så enormt positiv och kan verkligen förmedla det han vill få fram på ett mycket bra sätt. Det som fastnade rejält på mig var att barns självkänsla spelas i vuxnas ögon; blir barn bemötta med vuxna som blir glada av att se dem så ökar det på deras självkänsla. Så himla sant! Tänk själv att träffa vuxna som aldrig blir glad av att ses...det har jag nog i och för sig aldrig så här på rakt arm blivit utsatt för men det är det nog många barn som blir...tyvärr. :( Självförtroende byggs upp av, enl Lega då, "Kärlek, krav, stöd och beröm"... Jag kan varmt rekommendera hans föreläsning! En kille som föds så och ändå tar en jäkla massa guld i både EM, VM och OS i simning har ju en härlig inställning till livet! :) Men man ska alltid utgå från sig själv, ännu en viktig del i hans budskap.
När jag kom hem så såg jag en dokumentär på SVT Play; "Dox: Dear Zachary". Den är en kille som gör en dokumentär om en barndomsvän som har blivit mördad. Han gör den till vännens son...och det är sonens mamma som har mördat pappan...hänger ni med? I alla fall så händer det fruktansvärda saker längs med vägen under tiden han filmar...jag grät, grät och grät! Så himla sorglig men så fint gjord. Jag var helt röd om ögon och näsa när jag gick och la mig. Imorse när jag vaknade så var mina ögon helt svullna!! Jag såg inte klok ut! Det såg ut som om jag var sjuk! :( Jag vet att jag har en tendens att överdriva ;) men icke denna gången!!! Som tur är så finns det ju smink...;)
Nu ska jag iväg och jobba! Ikväll blir det quizz på Fagans!
Puss & Kram
En härlig känsla!
Ibland kan jag få en sån där härlig känsla i mig - typ så som det känns när man är nyförälskad! Den kan komma precis när som helst, dygnet runt. Jag är inte förälskad i någon för tillfället...tja, det skulle vara i livet då...;) Men inte i någon karl, menar jag. ;) Då är det ju helt fantastiskt att den känslan kan infinna sig ändå. Jag fick den precis när jag bäddade sängen tex! Det är verkligen PRECIS NÄR SOM HELST!! :) Att känna sig så lycklig är uuuuunderbart! Men jag är så enormt nöjd med min tillvaro! Nu låter väl detta som en sak man bara säger; jag har inte hittat mannen i mitt liv och jag har inga barn och detta är ju "saker" som jag faktiskt vill ha så då borde jag väl inte vara så jäkla nöjd med mitt liv...men jag är det ändå! På vägen till barn och hitta mannen i mitt liv så lever jag nämligen precis så som jag vill leva! Lite mer träning kanske men det är ju petitesser...;) Jag har världens mest underbara familj, de absolut härligaste vännerna och det bästa jobbet! :) Jag är verkligen så himla NÖJD med min tillvaro!! :)
Ha en uuuuuunderbar lill-lördag! :)
Puss & Kram
Träningsvärk...;)
Jag har så ont i mina lår och min mage så det är helt sjukt!! Låren märker jag av rätt rejält när jag går i trappor (jag bor på fjärde våningen...) och magen märker jag lite då och då...eftersom det nästan alltid är värre på andra dagen så fasar jag lite mot morgondagen! ;)
Innan idag så pratade jag med bästaste Louise - vi har inte träffats på tu man hand på jääääättelääääänge så vi bestämde att vi ska ta en brunch på söndag. Eftersom jag har bestämt mig för att inte dricka denna helgen och Louise är gravid så blir det en ganska tidig brunch...typ vid 10-11 tiden ungefär. Jag får nog kolla upp vilka ställen som har öppet så tidigt en söndag...kom jag på nu...
Ikväll ska jag på middag hos en tjejkompis. Vi försöker träffas med jämna mellanrum men nu var det ett tag sen sist. Det ska i vilket fall som helst bli supertrevligt - hon är väldigt duktig på att laga mat! :)
Imorse vaknade jag med en tråkig känsla i hela mig; JAG VILL INTE!!! Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som jag inte vill men det gick över när jag väl kom ut i bilen...jag försökte att tänka positivt och "putta undan" känslorna under tiden jag höll på här hemma och gjorde mig i ordning. Eventuellt så är det en liten period nu på väg när jag brukar känna mig rejält nere men jag hoppas att de vitaminer jag äter, som jag har berättat om, hjälper till att hålla dem borta! Det är inte roligt att gå omkring och må dåligt och inbilla sig att man egentligen inte har några nära vänner, föräldrar och systrar bor överdrivet långt borta, jobbet reder man inte alls ut, Mannen med stort M lär ju AAAAALRDIG komma...tja, you get the picture! Det är precis så jag brukar känna vid PMS och jag fullkomligt haaaaatar det! :( Men, som sagt, jag hoppas verkligen att inte blir något detta året! :) Det gick ju snabbt över idag, som tur är.
Nä, nu ska jag bege mig.
Puss & Kram
?!
Jag har fortfarande inte fått min mens! Antingen så har jag galet oregelbunden mens (min senaste mens kom 21 december vilket innebär att det är 34 dagar sen!!) eller så är jag helt enkelt gravid! ;) Tyvärr så tror jag att det är det förstnämnda som gäller...men hoppet är ju som bekant det sista som överger oss. :) Men faktiskt så kommer jag att ta ett till graviditetstest på onsdag om jag inte har fått mens imorgon. Det är lika bra. Vem vet, nästa inlägg är kanske att jag är graaavid!!! Åååå, hade det inte varit trevligt att läsa det inlägget?! Jag ser fram emot att få skriva det i alla fall.
Gårdagen blev, trots allt, en mysig dag. Jag blev inte jätteledsen eftersom jag anade att mensen var på gång men det är klart att jag ändå blev besviken. Men jag tror att jag hade förberett mig mentalt innan på ett negativt resultat så därför blev det inte så hårt när det visade sig stämma. Jag körde hem till mamma och pappa och söp in en massa energi och fick mysa med världens mest fantastiska och underbara systerbarn. Ja, och så mina systrar och föräldrar också...;)
Usch, fast nu när jag sitter här och skriver så blir jag faktiskt ledsen...:( Jag kan gilla känslan när man har fått gråta ut riktigt ordentligt men den känslan vill inte riktigt infinna sig...hur mycket jag än gråter och idag har jag gråtit en del...av olika anledningar. Mensen MÅSTE vara på väg med tanke på hur blödig jag är! ;) Just nu vill jag faktiskt mest av allt - förutom att vara gravid då - bli kramad av min mamma. Hon kan kramas riktigt, riktigt bra!! Nä, nu är jag jätteledsen! Jag får nog sluta skriva för idag eftersom jag knappt ser vad jag skriver längre... Livet kan ju inte alltid vara på topp - då hade jag ju inte uppskattat det så mycket som jag annars gör!
Jag återkommer! Jag ska bara försöka sova bort lite av de här tråkiga känslorna...det verkar ju inte gå att gråta bort dem i alla fall! ;)
Puss & Kram
