Med kärlek
Är det helt överflödig information när jag berättar att tårarna kom med en gång?! ;) Fina, fina Maria!! <3 Sen grät jag lite till under tiden vi pratade om de här fruktansvärda känslorna. Maria tror att det är någonting som har satt igång detta och tillsammans med hormonerna så blir allt bara svart. Jag tror själv att detta bottnar från pastaträffen när jag överreagerade och jag får känslan av de andra inte alls kopplar det med mina hormoner. Så jag känner mig helt enkelt (!!) missförstådd...och tillsammans med mina hormoner så blir detta ett hinder som är helt omöjligt att ta sig över. :( Jag har smsat och/eller pratat med samtliga inblandade men jag känner ändå inte att jag är klar med detta. Jag är aldrig långsint - har ALDRIG varit det heller - och brukar definitivt inte hänga upp mig på sådana här saker men detta är något som har satt sina spår i mig...så jag får nog ringa några telefonsamtal tror jag...om de nu svarar vill säga...;)
När jag kom hem så fick jag ett jättefint sms från en av tjejerna som också ingår i Team eLIEt som hade läst bloggen. Jag har fått superfina kommentarer här också så jag är, faktiskt, medveten om vilka fantastiska människor jag omger mig med...men det är ju som sagt lite svårt att tänka så när man är mitt uppe - eller nere - i det. Men jag märkte att jag mådde lite bättre redan efter att ha skrivit av mig och träningen tillsammans med att få umgås med de härliga människorna i Team eLIEt gör att jag mår bättre. :) Jag är dock lite lätt fascinerad över hur mycket tårar det kan finnas i mig...de tar ju aldrig slut liksom...
TACK för de fina kommentarerna, ni härliga människor!! <3 Ni är guld värda!!
Puss & Kram
Ett djuuuupt, SVART hål :(
Jag ska hem till mamma och pappa på fredag och sova över och jag känner redan att det kommer att bli som ljuv musik för min själ. Jag behöver just nu all enerig jag kan få som jag automatiskt får av att umgås med min familj. Ikväll är det träning med Team eLIEt och jag hoppas att även det ger mig lite positiv energi.
Usch, det här måste ha varit galet deprimerande inlägg att läsa - det var det nämligen att skriva. ;) Så jag fortsätter väl att gråta och tycka synd om mig själv fram tills det är dags att träna...samt undra vem av mina vänner som pratar skit om mig just nu! Som om de inte har annat för sig liksom...
Puss & Kram
Årets första pastaträff...
Så, nu sitter jag här med en klump i halsen igen och tårar som är på väg att svämma över - en helt vanlig torsdagkväll i mitt gravida liv!
Puss & Kram
Tvättstugan
Puss & Kram
Oresonligt förbannad
Just nu är det faktiskt inte kul att vara mig. :( Jag pratade med Helén innan idag och hon berättade då att hon skulle luncha med David. Så vi kom överrens om att jag skulle höra av mig när jag var klar i Ystad så kunde vi ju se om jag hann in till Malmö för att luncha med dem. Jag ringde Helén kvart i 12 men hon svarade inte. Då ringde jag David istället men där tutade upptaget och det har det gjort sen i onsdags! Så jag körde till den restuarangen där några säljare brukar luncha på fredagar men där var ingen. Då ringde jag en annan säljare men han svarade inte heller. Jag fortsatte ringa David och blev mer och mer irriterad. För nu kom jag att tänka på att jag minsann har försökt ringa honom sen i onsdags men han har inte försökt ringa mig en enda gång!! Jag har nämligen samtal väntar på min jobbmobil så jag ser alla missade samtal. Sen blev jag irriterad över att han inte har samtal väntar eftersom han alltid har haft det förr. Till slut fick jag tag på honom och då hade han och Helén precis träffats och kl var då lite över 12. Så hörde jag hur Helén sa i bakgrunden att jag skulle ha ringt när jag var klar...jag höll på att smälla av!! "Det har jag gjort, jag ringde kvart i 12!!" Ja, det såg hon ju då... Under tiden jag pratade med David så ringde den andra säljaren tillbaka så jag sa till David att jag var tvungen att prata med den andra säljaren. När jag väl ringde tillbaka så svarade inte han...voijne, voijne...då körde jag hem istället! Alltså, jag hade kunnat bli irriterad över detta annars också eftersom jag har ett jäkla humör men nu blev jag oresonligt och heligt förbannad!! Så det är faktiskt för deras skull som jag inte körde bort till dem och lunchade eftersom jag INTE hade varit ett trevlig sällskap! :( Det blir liksom så löjligt!! Jag vet att jag överreagerar så det står härliga till men jag kan inte göra något åt det. Fy fasiken så förbannad jag var! Nu har jag hunnit lugna ner mig...men jag tror inte att jag hade svarat om någon av dem hade ringt...;)
Det hugger till på höger sida. Hugger och sticker liksom. Det känns som om det skulle kunna vara där äggledaren sitter... Jag hoppas att det är precis så som det ska vara! Just nu är det lugnt men det har varit så mer eller mindre hela förmiddagen.
Kvart över 3 idag ska jag iväg och fixa mina ögonbryn: färgning och vaxning. Det går på 5 minuter. Så nu plockar jag knappt ögonbrynen själv! Varför?! Det gör ont och det är bara jobbigt. Det är värt varenda öre att få gjort det på salong. Det gör naturligtvis ont att vaxa också men det går väääääldigt mycket snabbare!
Puss & Kram
