annasingelmamma

När jag vaknade i morse var smärtan helt borta!! :) En helt underbar känsla, kan jag berätta!! Jag ringde till VemVet igår när jag körde till mamma och pappa och berättade om min dag. Jag var fortfarande orolig men inte alls som innan på dagen... Så idag har jag haft lite mensvärk och jag var lite osäker på om jag skulle vara glad åt det eller inte så det varierade under dagen. Men oavsett värk eller inte så kändes det inte alls som smärtan igår och det gjorde inte alls lika ont. Det har kommit ca 4 hugg under dagen men det har varit allt. Däremot har illamåendet kommit tillbaka men jag kommer inte att gnälla över det idag eftersom det var det enda jag önskade mig igår! ;)

Idag har det blivit 2 olika julmarknader. Jag brukar gilla julmarknader men antingen var jag inte på humör eller så är det på grund av vädret men jag tyckte inte alls att det var speciellt mysigt. Nu börjar det i och för sig bli kallare här nere men det är fortfarande varmt för årstiden.

Nu ikväll blev det Fars dag-middag hos farmor och farfar - jag berättade inte min nyhet! Jag bangade ur helt enkelt...jag visste inte riktigt hur jag ska skulle säga det...och var jag skulle säga det...eller när jag skulle säga det. Så jag kör nog ut till farmor och farfar en dag och berättar det för dem i lugn och ro istället...eller ja, så får det ju bli nu! ;) 13 vuxna och 2 barn var vi så det var fullt upp hela tiden. En dålig ursäkt kanske, jag får nog helt enkelt erkänna att jag inte vågade!

Jag ääääälskar mitt jobb men just nu känner jag inte alls för att jobba imorgon! :( Men så är det ibland. Det är bara till att gilla läget...

Puss & Kram

Som jag berättade i det andra inlägget så hade jag ont i min livmoder när jag vaknade...det har hållt i sig. :( Jag smsade VemVet om det och hon tyckte att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen om det inte lugnade ner sig men att det säkert inte var någon fara. Jag är lite så här att om man säger det högt så blir det mer verkligt så därför ville jag inte ringa sjukvårdsupplysningen. Sen har jag ringt de två gånger förr och fått tag på totalt inkompetenta människor! Men när klockan närmade sig 2 och jag fortfarande hade så jäkla ont i livmodern ringde jag dem i alla fall. Jag fick tag på en helt underbar kvinna. Hon ställde en massa frågor; jag har ont i livmodern på vänster sida, det känns inte som mensvärk utan det är mer som ett konstant hugg, jag har även foglossningar idag som känns mest på vänster sida där bak, jag har haft väldigt mycket flytningar de två senaste dagarna men de har varit genomskinliga och glatta liksom - mest vätska känns det som - och så har jag druckit och ätit dåligt idag eftersom jag har legat på soffan och tyckt synd om mig själv. Jag kan inte upprepa ordagrant vad hon sa till mig men andemeningen var att hon förstod att jag tänkte på missfall men att hon inte tyckte att det verkade som så. Hon ville att jag skulle ta en Panodil och dricka mycket vatten eftersom hon tyckte att det kanske lät som om det var njurarna...just det ger jag inte så mycket för...och sen skulle jag återkomma igen om det inte det hade lugnat ner sig. Det sista hon sa var att jag inte skulle oroa mig och att jag skulle ta hand om mig. Jag la på telefonen och gräääääääääät!! Det var längesen jag grät så mycket!! Det är i och för sig enormt förlösande att gråta så mycket... Samtidigt som oron inte hade släppt så var det så himla skönt att höra att hon inte trodde att det var missfall på gång. Jag hade inga Panodil hemma så då var jag tvungen att gråta lite för det också...;) Men jag gick och la mig i ett bad där det onda släppte helt och hållet!! Men när jag sen smorde in mig så kom det tillbaka. Jag har fortfarande ont men det är ändå inte som det var i morse... Jag dricker vatten som om min sista stund vore kommen...;) Jag hatar verkligen den här oron!!! Jag inser att man kan få missfall hela graviditeten men fram till v 12 så är det ju vanligare. :( Jag går in i v 12 på måndag och då vill jag bara vakna och känna; nu jäklar, nu är det över så NU kan jag njuta av min graviditet! Usch, vad jag HAAAATAAAAR att må så här, att oroa mig så här!!!! :(

Om man nu ska se något positivt i den här kråksången så är det att jag inte har mått illa på hela dagen! Jag vågar knappt skriva detta eftersom jag har gnällt så jäkla mycket men jag hade hellre mått illa än att behöva ringa sjukvårdsupplysningen pga att jag trodde att jag var på väg att få missfall...:( Just nu tänker jag även att det kanske inte alls är bra att jag inte mår illa längre...aaaarrhg, varför är det så här?! :( Varför kan det inte bara flyta på lätt och smidigt?!

Nä, pappa ringde innan och frågade när jag kom så jag får väl packa en väska och bege mig hemifrån. Jag sover hos mamma och pappa inatt eftersom det är Fars Dag imorgon.

Puss & Kram

Nu är det gjort; jag har haft möte med min chef, S, och hans assistent, G. Jag kände av fjärilar i magen på väg dig och när vi satte oss på S kontor så blev det ännu värre! Det här är de första jag har berättat för personligen som inte har varit med från början. Jag började med att säga att det var okej att glad för min skull eftersom det inte var ett misstag utan gjort med vilje; jag är gravid och ska bli mamma. Jag kan berätta att jag satt med två fågelholkar! ;) Det var uppenbart att det inte var det som de trodde att jag skulle berätta i alla fall! :) Men som kom det gratulationer och en massa frågor, naturligtvis. Jag trodde att vi skulle sitta i 20 min men vi satt i en timme! Efter den timmen fick jag vars en stor kram från dem, det hade nog börjat sjunka in då. G berättade att hon var lite lättad, hon trodde att det var min lever som hade blivit värre och att jag var jättesjuk! Aaaaaaa, så jag förklara att min lever mår jättebra! :) Sen ringde jag runt till mina kollegor och berättade samma sak för dem. Jag vet vad mina kollegor går för så jag blev inte förvånad över deras reaktioner men det är ändå samtidigt skönt att få det bekräftat; jag har världens mest underbara, fantastiska och härliga kollegor!! De blev förvånade (vilket jag har full förståelse för!) men glada! Sen ringde jag även vår marknadschef och berättade det för honom eftersom han ska samåka med mig på torsdag. Så vi bestämde att vi ska träffas en viss tid, känner jag att jag mår superilla så ska jag bara höra av mig så skjuter vi fram den tiden. Visst är det härligt med förstående kollegor?! :)

Idag jag har även fått tag på en sjukgymnast. Så henne ska jag träffa på tisdag i nästa vecka. Jag hoppas att hon har lite övningar och ett sånt där band som ska vara bra för foglossning.

Jag har även berättat för den tjejen som tränar oss på onsdagar. Eftersom jag mår som jag gör och jag nu dessutom har foglossning så ville jag bara ta ett snack med henne. Hon reagerade enbart positivt! :) Jag berättade att jag gärna vill börja träna igen men jag får se när det fungerar. Sen undrade jag om det var okej för henne att träna mig trots min foglossning. Men det hade hon inga problem med; det är du som måste lyssna på din kropp, Anna! Jag vill verkligen komma igång med träningen igen. Vi får se vad jag orkar med.

Det blev ändrade planer för kvällen. Sandra blev tvungen att ställa in, tyvärr! :( Men vi andra tre träffades hemma hos Malin istället. Malin och Stina åt tai-mat och jag åt sushi. Det blev en supertrevlig kväll. Vi får hoppas att Sandra kan nästa gång!

Puss & Kram