annasingelmamma

Jag vill bara säga att jag blir väldigt glad över att se att så många har varit inne och läst min blogg!! Eftersom jag vet vem som har fått adressen vill jag mest säga KÄRLEK till er!! <3

Puss & Kram

Gårdagens kväll var INTE rolig! När jag bokade mitt personliga möte så berättade jag, naturligtvis, det för de i min närhet som känner till om mitt beslut. Det blev mer eller mindre bestämt - så uppfattade jag det i alla fall - att en av mina tjejkompisar skulle följa med. Förra veckan ringde jag henne men hon ringde inte tillbaka och sen hade vi lite kontakt på Facebook men där vill jag definitivt inte skriva något så viktigt som detta är för mig! Sen ringde jag henne i söndags och när hon inte svarade då heller så skickade jag ett sms där jag skrev om en helt annan sak. Men då svarade hon via sms i stället och jag tänkte att "jag ringer henne imorgon istället". Nu väntade jag till igår (tosdag) med att ringa henne men hon svarade inte då heller. Jag pratade med David om det och han menade på att jag fick kanske ta för givet att hon skulle följa med men det kändes inte bra, jag ville ju prata med henne om när vi skulle åka osv. Så jag ringde henne på eftermiddagen också och då gick det först fram en signal och sen tryckte hon bort mig. Men det blev jag nästan glad för eftersom det faktist innebar att hon då var vid sin telefon och såg att jag ringde även om hon inte kunde prata just då. Men hon ringde inte tillbaka...så ledsen jag var igår!!! Jag har inga problem med att vara själv! Hade jag haft det så hade jag varit i ett förhållande! Men den känslan av ensamhet man får när man har bestämt något med någon och det sen inte blir av är fruktansvärd och då känner jag mig ensam! Helt plötsligt kom det bara över mig att jag verkligen är helt ensam om detta!!! :(  Innan har jag sett det som något positivt; det är bara jag som bestämmer över mitt barn, det är bara jag som kommer att uppfostra mitt barn och behöver inte ta hänsyn till någon annans åsikter...;) Men så kände jag inte alls igår! Jag låg alltså på köksgolvet hopkrupen i fosterställning och grät så jag hulkade!! Nu, så här i efterhand, när jag skriver ner det känns det helt overkligt men jag var så ledsen, så ledsen!! Jag var helt ensam i hela världen utan någon som överhuvudtaget brydde sig om mig och mitt barn...:( Men naturligtvis kunde jag ju inte må så dåligt utan att någon annan visste det (det är inte alls min stil...;)) så jag skickade iväg ett litet sms med typ två meningar där jag skrev att kompisen inte verkade följa med och hur ensam jag kände mig. Och då insåg jag att jag inte alls är ensam! Jag har de mest underbara vänner och den mest fantastiska familjen!! David var beredd att ändra på sin reserutt, Helen var beredd på att hoppa över ett möte, Malin var knäckt eftersom hon hade tagit på sig ett dubbelpass, Sandra kunde jag ringa dag och natt - hon skulle stå standby, Stina ville "bara krama" mig tills allt var bra och lillasyster Lisa ringde så jag fick prata av mig...det bästa av allt är dock att Louise följer med mig istället!! Jag hade kunnat göra det här själv men jag var så inställd på att ha någon med mig... Så just nu känner jag mig inte ett dugg ensam - tvärtom!!! Jag är så lyckligt lottad som har så härliga människor omkring mig som bryr sig och som får mig att känna att jag absolut inte är ensam om denna underbara händelse i mitt liv; att bli mamma!

Jag har tagit ledigt idag så jag sitter i soffan och har precis ätit frukost med TVn på i bakgrunden medan jag skriver detta inlägget. Kvart i 12 kör jag hemifrån för att bege mig till Danmark och ett besök på StorkKliniken tillsammans med min bästa kompis Louise!

Puss & Kram

Jaha, då var vattenundersökningen av mina äggledare klar! Jag var 10 min före utsatt tid men jag kom in med en gång. Det var en äldre man i vitt, långt hår som var uppsatt i hästsvans som undersökte mig. En sådan där mysig man liksom. Han frågade först varför jag skulle göra det och sen förklarade han hur det skulle gå till. Jag frågade honom om min mens. Jag slutade ju med mina p-piller för över en månad sen men jag har fortfarande inte fått mens! Det innebär att jag inte har ägglossning och att jag då inte kan bli gravid heller. Han sa att det var väldigt olika från kvinna till kvinna. För vissa går det ett helt år innan mensen kommer igång igen efter att man har slutat med p-piller! Då kan jag berätta att det nästan svartanade för mina ögon; ska jag vänta ett helt år på att mensen ska komma igång?!?! Men då sa gynekologen att det fanns tabletter som sätter igång mensen, de var receptlagda men det kunde han skriva ut till mig! :) Själva undersökningen gick bra, även om det aldrig är kul att ligga på en gynekologstol  - man känner sig väldigt blottad! Men gynekologen var kanonbra! När han hade sprutat in kontrast-vätskan så visade han på en liten TV-monitor hur kontrasten sipprade ut genom äggledarna. Enl honom såg det bra ut och ev så kunde det tom vara en ägglossning på gång. Efteråt gick vi tillbaka till hans kontor och då sa han att "dina äggledare är som en motorväg - det är bara till att köra!" Jag blev så glad, så glad, så glad!! Sen sa han att det behöver inte automatiskt innebära att man inte kan få problem med att bli gravid men det underlättar när äggledarna är fina. När jag gick ner till bilen så ringde jag hem och pappa svarade. När jag berättade för honom så hörde jag hur glad han blev - antagligen lite för att han märkte hur glad jag var :) - så då fick jag snabbt lägga på för då kom tårarana! Jag tror att jag har oroat mig lite för resultatet...fast undermedvetet för det är inget jag har gått och tänkt på. I så fall har det mest varit i fall att det skulle göra ont. Men det gjorde det, som tur var, inte. Men sen satt jag i bilen och grät en stund faktiskt - av lycka!! :) När jag sen ringde min kompis David så grät jag lite till när jag berättade för honom .

Sen har det visat sig att jag har haft Röda Hund när jag var liten och då är man automatiskt immun mot det. Så nu ska jag bara ringa Storkkliniken och boka tid för ett personligt samtal! JAG SKA BLI MAMMA!!!! :):):) Så nu kommer tårarna igen! Jag undrar om inte mensen är på gång ändå med tanke på hur blödig jag är idag...;)

Puss & Kram

Jag är helt galet trött!! Igår var det Halloweenfest hos vänner som blev väldigt blöt och sen! Idag var det först kalas för min underbara morfar som fyllde 91 år igår och sen tillbaka till Malmö för att se MFF bli svenska mästare 2010!! :) Dock ej på plats, tyvärr, utan i en soffa. En snabb runda till Lilla Torg efter det...fast jag drack en coca cola eftersom jag hade bilen där. Men jag vill bara snabbt informera om att imorgon är det dags för min vattenundersökning av äggledarna! Jag är inte direkt nervös eftersom jag har en vän som har gjort det och hon sa att det kändes som lite molande mensvärk bara så det ska nog gå bra! Jag återkommer med mer information! Nu ska jag gå och lägga mig!

Puss & Kram