annasingelmamma

...som fortfarande går in och kollar min blogg med jämna mellanrum trots att jag inte har gjort något inlägg på 1 år och 9 månader?! Jag är såååå himla nyfiken!! ;) Och hur hittar ni mig? Jag har ju funderat på (ända sen jag slutade blogga) att börja blogga igen fast i en ny blogg... Fast jag vet inte hur intressant vårt liv är för er...eller hur ofta jag hade skrivit. Jag tycker själv att de bloggar som jag följer är roligare att läsa om de uppdateras ofta.

 

Ja, ja, det var bara en liten fundering från mitt håll. Jätteroligt om min resa kan hjälpa andra i samma (eller nästan samma) situation som jag var i. :)

 

Puss & Kram

Så här får man inte göra som jag tänker göra nu; ett nytt inlägg fast jag har sagt att jag inte ska skriva mer!! Men jag går in då och då för att kolla efter eventuella nya kommentarer och då ser jag att har besökare varje dag!! Det känns lite taskigt att bara sluta då när det uppenbart finns människor som vill veta hur det går...Och jag kan verkligen förstå det; har ni nu följt mig så länge och varit med under resa så vill man ju veta hur det går nu när Pölsan äntligen är här!! Så därför gör jag nu en liten uppdatering över läget med mig och min dotter:

 

 

Klara är en underbar liten tjej som för det mesta är glad och nöjd. Det har säkert mycket att göra med att amningen har funkat från första dagen. Förutom lite ersättning på BB och några dagar i början för att få upp vikten så har hon blivit mätt på enbart amningen. Fram till för 2 v sen! Vi var hemma hos några kompisar och grillade när hon fick FNATT och bara skrek!! Hon var hungrig och jag hade ingen mjölk i brösten till henne eftersom hon redan hade ätit vilket gjorde henne vaaansinnig så hon satte igång att skrika. Den känslan när jag inte kunde trösta henne var FRUKTANSVÄRD!! :( Jag höll på i nästan en timme innan hon somnade. Sen vaknade hon efter en kvart igen och skrek lika mycket. Då tog Marre över och gick med henne. När jag gick in för att se hur det gick (mammahjärtat BRISTER när hon skriker så!!) så började jag också gråta - så Marre gick med en gråtande bebis på ena armen och en gråtande mamma på andra armen. Marre försäkrade mig om att det var helt normalt - hon hade haft det likadant med Alva när hon var liten. Så jag införskaffade mig ersättning och det har hon fått sen dess! En flaska med 120 ml varje kväll får hon så nu är hon nöjd igen. :)  Hon har lite magknip men det är visst vanligt de första 3 månaderna. Det innebär att hon vissa kvällar (inte varje kväll som tur är!) skriker för att hon har ont i sin lilla mage. Det är inte mycket att göra åt det, det är mest till att försöka härda ut...:( Men jag har fått tipset om en liten, liten klick messmör i ersättningen så det ska jag försöka ikväll!

 

 

 

Eftersom Klara "bara" har mig så får hon verkligen följa med på allt! Och lite till...;) Det är fikor, träning, AW, tjejkvällar, stugsemester på Öland, Timbuktu-konsert i Köpenhamn, stranden etc. Det är lika bra att vänja henne, tänker jag! ;) Men jag märker också när det blir för mycket för henne och det har jag lärt mig den hårda vägen. När hon inte sover på nätterna så vet jag att då är det något som har blivit fel så då gör vi inte så fler gånger. För sover på nätterna gör hon! Hon får mat vid 20 ca och sen lägger jag henne i sin säng. Där ligger hon och "filosoferar" lite innan hon somnar, vid 4-5-tiden vaknar hon och får mat och sen somnar hon snabbt om och sover fram till 7-8-tiden när det är dags för mat igen. Dagtid är det, än så länge, mat och sömn när hon vill. Jag har inte börjat med några riktiga rutiner där än. Jag tänkte börja med det efter sommaren...

 

Jag njuter som mest när hon sitter mitt knä och vi sjunger och pratar - det gillar hon! Jag sätter upp fötterna på bordet så hon halvsitter i mitt knä vänd mot mig så att säga. Då pratar och skrattar hon hur mycket som helst!! :) Igår började hon med en ny grej; hon rullar R långt ner i halsen. Hon tycker även om att sitta i sin babysitter. Det där med att ligga helt plant är lika kul längre. Sina händer har hon börjat hitta. Hon suger även på sina händer - det uppskattas inte så mycket av mig eftersom hon då saglar som en galning!! Men det är väl en del i utvecklingen så det är bara till att gilla läget...

 

 

Kräkt har hon gjort från dag 1! Och det kommer inte lite, kan jag berätta!! Men jag har hellre en kräkbebis än en kolikbebis!! Det har börjat minska lite men hon kräker fortfarande ganska mycket. Trots kräkandet så går hon upp i vikt - rejält! :) Fast hon är för tidigt född så är hon ikapp - för länge sen! Men det är ju för att hon är ett A-barn! ;) Och jag går ner i vikt! :) De 11 första kilona försvann på bara några dagar! Och resten har följt med i en rasande fart. Jag har nu ett halvt kilo kvar och sen är jag nere där jag var den dagen jag inseminerades. :) Under graviditeten så köpte jag ju 15 PT-timmar och hälften är nu använda. Vi kör 2 dagar i veckan ute i det fria och Klara är med i sin vagn. Det går jättebra och min PT, Lie, kör hårt med mig! Det har gett resultat - jag får nu på mig byxor som jag inte har kunnat få på mig på läääänge! Lovely!! :) Klara har en nöjd och lycklig mamma som i sin tur ger en nöjd och lycklig Klara!

 

 

 

Vi bodde ju hemma hos mina föräldrar den första tiden. Det gjorde vi nog i ca 3 veckor på mer eller mindre heltid och sen började vi men en natt i Malmö för att utöka det lite successivt. Nu är vi Malmöbor på heltid. Även om jag är jätteglad och jättetacksam för att vi kunde bo hemma hos mamma och pappa den första tiden så är det underbart att få in lite rutiner och vardag hemma hos oss också! Klara och jag är ju en egen liten familj nu! :) Det är inte klokt hur snabbt man vänjer sig; Klara har varit hos mig i 13 v och ändå kan jag knappt komma ihåg hur det var innan hon kom! Hon är det mest fantastiska och mest underbara jag någonsin har gjort!!! Jag får ofta höra hur lik hon är mig men vi har ju inget annat att jämföra med! Men att hon är min dotter går inte att missa - med det humöret och den lungkapaciteten!!! ;)

 

Såja, en liten uppdatering för er som är nyfikna på hur det går för oss! :) Jag hoppas att jag har kunnat stilla er nyfikenhet lite i alla fall! Men nu blir det inte fler uppdateringar - det har jag inte tid med! ;) Jag vet inte var tiden tar vägen! Men det är all fokus på Klara i alla fall!!

 

 

Puss & Kram!

 

 

 

 

Det blev en flicka!! Jag skulle och borde ha uppdaterat bloggen för länge sen men när jag inte ammar henne eller byter på henne så sitter jag bara och tittar på henne - hon är helt perfekt!! :)

Men för att återgå till där jag slutade så åkte jag och Marre tillbaka till KK vid midnatt för att få antibiotika och sen åkte vi hem igen. Jag somnade väl vid 1-tiden och vaknade vid 2 av att jag hade värkar. Inget avancerat - som molande mensvärk men ändå! När klockan var halv sju så ringde jag till Marre och sa att värkarna hade kommit och att de nu hade blivit någorlunda regelbundna så hon kom med en gång. Men sen tyckte jag att det blev längre mellan värkarna igen - när jag ringde Marre så tyckte jag att det i alla fall var ca 5-6 minuter mellan dem... Men efter tag så tyckte Marre att vi skulle åka in: dels för att jag hade ont och dels för att värkarna kom regelbundet. Så vi ringde en taxi - i taxin kom det också lite värkar. Vi var framme kl 7 och då hade de byte på personalen så vi väntade lite på det. Jag andades och andades och andades där jag vankade fram och tillbaka i korridoren. Marre andades med mig samtidigt som hon sa till mig vid ett flertal tillfällen; det blir inte så mycket värre än så här, Anna, mer intensivt men inte mycket mer än så. Så jag andades på!

Vi fick komma in i ett annat rum än där jag från början låg och sen ville sköterskan att jag skulle lägga mig ner! :( Det ville INTE jag - det blir mycket värre med värkarna då känns det som men det var bara till att gilla läget; hon var tvungen att kolla pulsen på Pölsan. Under tiden jag låg ner så kom det lite fler värkar och vi andades oss igenom dem. Sen började jag må illa, ungefär som om jag hade fått influensa; jag mådde illa och kallsvettades. När sköterskan kom in så berättade Marre det och det åkte fram spypåsar och sen kräääääkte jag!!! Jag har lite dålig tidsuppfattning så jag vet inte vad klockan var men sköterskan sa i alla fall att hon nog fick kolla hur öppen jag var; 5 cm! Marre blev överlycklig! ;) 

Så det blev raka vägen upp till förlossningen! Där möttes vi av den sötaste BM!! Hon var relativt ung och danska; vad är oddsen för att jag skulle bli förlöst av en danska liksom! ;) Hon ville också att jag skulle lägga mig ner: inget roligt alls!!!!!! Och när jag låg ner så fick jag några värkar som var för jävliga! Men Marre andades med mig och höll koll på värkarna. BM kollade efter och då var jag öppen 7 cm - Marre blev återigen överlycklig! ;)

Sen vankade jag rundor medan jag aaaaaandaaaadeeees! Jag ställde mig och lutade mig över ett skötbord och sen stod Marre bakom mig och masserade ländryggen på mig samtidigt som jag gungade fram och tillbaka från ena sidan till den andra. Marre sa till mig att säga om värkarna ändrade karaktär och helt plötsligt tryckte det på; det kändes som om jag behövde bajsa. Så Marre sprang till dörren och sa till någon där ute att nu hade krystvärkarna kommit igång. BM kom in tillsammans med en sköterska och så ville de återigen att jag skulle lägga mig ner. Där höll jag på att vägra...men det var ju inte lönt så jag la mig på britsen och så kände BM efter; Anna, du är öppen 10 cm. Marre blev, återigen, överlycklig samtidigt som hon sa till mig; det är jättebra, Anna, nu kommer Pölsan! Sen la de mig på sidan (de frågade mig hur jag ville ha det!! Helt ärligt, fråga inte mig sådana saker vid ett sånt tillfälle!! Hur ska jag kunna veta det!?) och pallade upp mitt högra ben på en ställning och sen så kom det en krystvärk. Då hörde jag hur Marre sa till BM att nu fick hon ta över coachningen för Marre visste inte hur hon skulle göra det under krystvärkarna. Så BM tog över. Tidsuppfattningen är, som ni kanske förstår, inte riktigt klar här men enl Marre så tog det ca 6-7 krystvärkar och sen kom HON!!! Mamma hann precis in och hann se när hon kom ut! Kl 10.14 så föddes Klara Anna Birgitta, 2950 g och 48 cm.


Sen blev det en ganska lång väntetid innan jag fick komma ner till BB. Eftersom Klara är för tidigt född; det blev 36+4, hamnade vi på prenantalavdelningen. Dit kom jag kl 18... Sen flöt dagarna på. Som tur är så fick jag en rumskamrat som i och för sig var 12 år yngre än mig men vi hade väldigt roligt ihop! :)

Mitt höga blodtryck höll i sig under hela vistelsen på KK. :( Men jag märkte inte av det. När måndagen kom och jag var övertygad om att jag skulle få åka hem så vägde de Klara samt kollade hennes blodsocker. Hon hade gått ner 200 g och blodsockret låg på gränsen till för lågt. Inget av de här två sakerna hade var för sig gjort något men de två i kombination med att hon var för tidigt född gjorde att vi fick ligga kvar. Jag kan berätta att jag började gråta när jag fick reda på det!! Hormoner i kombination med för lite sömn blir inte bra! ;) Så då fick jag börja ge henne ersättning var tredje timme. Det gjordes resten av dagen och på kvällen togs ett nytt blodprov och det var redan bättre. Men jag fick fortsätta med ersättningen under natten också. På tisdagförmiddagen kom mamma och Lisa in (mamma hade alltså varit där de andra dagarna också!). Sen blev det en ny vägning och ett nytt blodprov. Blodprovet var ännu bättre men vikten hade sjunkit lite till. Men eftersom hon fortfarande inte hade gått under 10% av födelsevikten så var det okej att bli utskrivna!! :) Så i tisdags fick jag och Klara alltså åka hem!!



Vi åkte raka vägen hem till mamma och pappa och har varit här sedan dess. Vi blir kvar här ett tag också för delen... Det är väldigt skönt med någon som sköter markservicen! :)

Amningen har kommit igång och det märks på Klara; hon är mycket lugnare och håller sig mer nöjd mellan amningarna. I början ammade jag en gång i timme - det uppskattades INTE av bröstvårtorna, kan jag meddela! ;) Men nu går det mellan 2,5-3 h mellan gångerna. Hon får fortfarande ersättning några gånger under dagen; vi var inne idag på KK på efterkontroll och hon har gått upp 60 g vilket sköterskan var jättenöjd med! Jag ska fortsätta med ersättningen ett tag till men eftersom jag nu har ordentligt med mjölk i brösten så är hon inte så intresserad av det. Men jag kommer alltså att ge henne det i några dagar till.

Jag vägde mig i torsdags; 17,2 kg gick jag upp! Jag har fortfarande inte vägt mig efter förlossningen eftersom jag inte har varit hemma i lägenheten...men jag kan berätta att mina vrister är tillbaka, jag har fortfarande lite mage men ändå inte så mycket som jag trodde att jag skulle ha och svullnaden har lagt sig i ansiktet! :)

Jag är supernöjd med min förlossning, ingen smärtlindring överhuvudtaget - jag aaaaaandaaadeees!! :) Det gick undan men det blev ändå bara 2 stygn och jag hade världens bästa BM samt världens bästa förlossningscoach i Marre!! Jag är sååååå himla glad att det gick så bra som det gjorde! :)

Nu håller jag och Klara på att lära känna varandra och vilken fantastisk liten människa jag lär känna! :) Hon är jättesnäll och superlätt att ha och göra med! Det här blir mitt sista blogginlägg! Det känns väldigt vemodigt, måste jag erkänna. Men jag har hela tiden tänkt att denna bloggen ska handla om min resa till att bli mamma och nu är den resan slut. Nu börjar en ny resa och jag ser verkligen fram emot den! Det har börjat bra och jag är övertygad om att den kommer att fortsätta i samma anda! :) Stort tack till samtliga läsare - med eller utan kommentarer så har ni kommit att betyda väldigt mycket för mig. Jag kommer inte att sluta läsa andras bloggar för att jag slutar skriva!! Men just nu vill jag fokusera på det absolut viktigaste i mitt liv; min dotter! Men förstår ni; jag har en dotter!?! Jag är mamma!!!





Puss & Kram!

Vad fasiken gjorde jag 2002?! Jag jobbade för Kraft (Marabou, Estrella, Philadelphia, O´boy, Gevalia etc) och levde det glada livet i Malmö.  

Snacks för mig är inte godis (annars är jag en RIKTIG gottegris!!) så då kör jag det:
- Smörpoppade micropopcorn
- Stjärnor från OLW
- Baconchips (som knappt går att få tag på längre)
- Sombreros från Estrella
- Morotsstavar med Fresh Island-dippa från OLW
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Inte för att skryta men jag kan ganska många. Gillar jag sånger så har jag nämligen en tendens att lyssna på dem om och om igen - jag googlar gärna texten också! ;)
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
- Fixa till lägenheten och sälja den
- Köpa ett hus någonstans och renovera det precis så som jag skulle vilja ha det
- Fixa ett bra kapitalstart till Pölsan på något sätt...
- Hjälpa min familj med deras skulder
- Köpa ett hus till familjen nära eller i Porlock i England...
Fast först av allt hade jag faktist anordnat en stor fest för mina härliga vänner eftersom jag älskar att festa!!!!
6) FEM DÅLIGA VANOR:
- Jag kan vara lite snarstucken ibland...
- Jag har svårt att erkänna att jag har fel - nu har jag det så sällan så det är inget större problem i och för sig...
- Jag är naiv - jag tror alltid att alla vill mig väl och inte ljuger för mig...
- Jag är galet stolt och fåfäng!!!
- Kan jag köra över någon så gör jag det...usch, det är så knappt så jag vill skriva det men det är tyvärr den nakna sanningen...en FRUKTANSVÄRD egenskap!!!!
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
- Jag umgås mer än gärna med både min familj och mina vänner.
- Feeeesta!!! (Även som nykter så äääälskar jag att gå på fester!)
- Bada (gärna i mitt eget badkar)
- Utflykter - det spelar ingen roll om de är oplanerade och icke-avancerade...
- Fika
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
- Onepiece - jag skulle aldrig ens få för mig att prova en sådan!!
- Mjukisbyxor - min pappa är officerare, behöver jag säga mer?!
- Foppatofflor
- Någon slags kort magtröja
- Trädgårdstomtar (gäller väl i och för sig mest när jag har en tomt...)
9) FEM FAVORITLEKSAKER:
- min iPhone
- TVn
- Datorn
- Bilen
- Sängen...