Mycket funderingar blir det...

Ja, jag har alltså haft mycket funderingar kring detta innan men det har kommit igång igen skulle man nog lugnt kunna säga! :) Det finns ju då inseminationer där donatorn är helt och hållet anonym. Sen finns det donatorer där barnet får lov att ta kontakt med sin biologiska pappa när barnet har fyllt 18 år. Jag har ju aldrig haft det problemet där jag inte har vetat vem vare sig min mamma eller pappa är så jag kan inte alls sätta mig in i hur det känns...men det känns som om det bästa ändå vore att ta en donator som tycker det är okej att bli uppsökt en vacker dag. Eller?! Jag har både läst och sett på TV om tex adopterade som kan få livskris pga att de inte vet sitt ursprung...jag vill ju absolut inte att mitt barn ska känna så!! Jag har även läst att de som har det sämst ställt här i vårt samhälle är ensamstående kvinnor...det känns ju sådär...faktiskt...

Fast inget av ovanstående får mig ändå att bli avskräckt, speciellt inte nu när jag är på G liksom. :) Hahaha, jag glömde att berätta om telefonsamtalet till Centrum för sexuell hälsa (vilket jäkla namn egentligen!) när jag ringde för att höra om provtagningarna! Jag frågade sjuksköterskan om man kunde ta prover hos dem för HIV, klamydia, Hepatit A, B osv. Och när sjuksköterskan svarade ja på det så sa jag att då skulle jag vilja få göra det. Då blev det först tyst i telefonen och sen frågade hon lite tveksamt om jag hade besvär av det idag?! Hahahah!! Jag tänkte inte ens på att det naturligtvis är lite märkligt att få gjort alla de testerna på en och samma gång!! Men när jag sa att jag skulle inseminera mig och att jag behövde få det gjort så sa sjuksköterskan bara "Jaha, är det på Storkkliniken?" Så himla skönt att hon kände till det får då har ju hon stenkoll på vilka prover jag behöver göra! 

När jag pratade med en kvinna på Storkkliniken i fredags så berättade hon att det fanns information att ladda ner där allt står väldigt detaljerat. När jag laddade ner den så var den på 28 sidor!!!! Holy makarony!! Jag får skriva ut den så jag slipper sitta och läsa direkt från datorn.

Jag har berättat för mina systrar om provtagningarna på måndag men inte för mamma och pappa...ännu en gång känns det nervöst. Vi har inte pratat om det sen jag berättade att jag hade bestämt mig för det. Detta är ju inte min dröm att det skulle bli så här...jag är ju egentligen ute efter mamma, pappa, barn. Men, som min barnmorska sa till mig när jag sa så till henne, bara för att det inte blir som man har tänkt sig så behöver inte det innebära att det inte blir bra! 

Nu är det dax för sängen! 

Puss & Kram 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0