Träningsvärk...;)

Jag har så ont i mina lår och min mage så det är helt sjukt!! Låren märker jag av rätt rejält när jag går i trappor (jag bor på fjärde våningen...) och magen märker jag lite då och då...eftersom det nästan alltid är värre på andra dagen så fasar jag lite mot morgondagen! ;)

Innan idag så pratade jag med bästaste Louise - vi har inte träffats på tu man hand på jääääättelääääänge så vi bestämde att vi ska ta en brunch på söndag. Eftersom jag har bestämt mig för att inte dricka denna helgen och Louise är gravid så blir det en ganska tidig brunch...typ vid 10-11 tiden ungefär. Jag får nog kolla upp vilka ställen som har öppet så tidigt en söndag...kom jag på nu...

Ikväll ska jag på middag hos en tjejkompis. Vi försöker träffas med jämna mellanrum men nu var det ett tag sen sist. Det ska i vilket fall som helst bli supertrevligt - hon är väldigt duktig på att laga mat! :)

Imorse vaknade jag med en tråkig känsla i hela mig; JAG VILL INTE!!! Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som jag inte vill men det gick över när jag väl kom ut i bilen...jag försökte att tänka positivt och "putta undan" känslorna under tiden jag höll på här hemma och gjorde mig i ordning. Eventuellt så är det en liten period nu på väg när jag brukar känna mig rejält nere men jag hoppas att de vitaminer jag äter, som jag har berättat om, hjälper till att hålla dem borta! Det är inte roligt att gå omkring och må dåligt och inbilla sig att man egentligen inte har några nära vänner, föräldrar och systrar bor överdrivet långt borta, jobbet reder man inte alls ut, Mannen med stort M lär ju AAAAALRDIG komma...tja, you get the picture! Det är precis så jag brukar känna vid PMS och jag fullkomligt haaaaatar det! :( Men, som sagt, jag hoppas verkligen att inte blir något detta året! :) Det gick ju snabbt över idag, som tur är.

Nä, nu ska jag bege mig.

Puss & Kram


Kommentarer
Postat av: Lisa

Ja det är konstigt hur snabbt humöret kan svänga. Tiden jag var på Irland är det sjukaste jag har varit med om helt känslomässigt. Ibland visste jag inte om jag grät för att jag var ledsen eller om det var för att jag var glad. Jag reflekterade väldigt mycket över hur lyckligt lottad jag är den perioden. Det dryga är att det kan suga musten ur mig att vara ledsen... Det gäller väl ifs alla.

2011-02-03 @ 15:55:17
URL: http://soclisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0