Jag glömde att berätta...
Puss & Kram
Jadu...jag är ensamstående bebismamma (ej insemination) och jag tänkte faktiskt på abort om risken för avvikelser skulle visat sig vara hög. Det blev aldrig så, så jag behövde Inge ta ställning, men jag tyckte att ensamstående mammaskap vore en tillräcklig utmaning för min del. Låter hemskt men så är det. Trots att Sverige är ett land med föredömligt stöd för individer med olika handikapp får man dra mycket last som förälder.
Jag tror inte att förståndshandikappade har det jobbigare än oss andra. Dom får bra stöd i Sverige idag, hjälp med egna boenden eller stödboenden osv. Jag tror att det ÄR jobbigt för föräldrarna iom den extra belastningen,men jag tror inte barnen lider mer än andra (såvida handikappet inte är behäftat med någon fysisk földsjukdom som är jobbig)
Precis. I mitt fall berodde mina tankegångar på min egen inställning kring vad jag var beredd på. Känns ändå viktigt att belysa att normal fosterdiagnostik inte är
En garanti- finns massor med tillstånd som kan uppkomma som man inte kan testa/ screena för, det man får är en riskberäkning för tre olika trisomier på KUB/NUP
Jag tänker också att det kan kosta en hel del. Nu beror det lite på vad det är för tillstånd men det är ju bara en viss del som samhället hjälper dig med. Beronde på vad barnet behöver för medicin och hjälpmedel så kan det nog bli ganska kostsamt.
