annasingelmamma

Idag åkte jag till Capio Citykliniken i Lund för att ta blodprov. När jag kom dit så gick jag och anmälde mig i den "vanliga" luckan så att säga men det ska man visst inte göra när man ska till gynekologen och har remiss...men tjejen i luckan var trevlig och tog sig tid att visa var jag skulle gå. Det är alltså inte svårt och jag kommer att hitta dit nästa gång jag ska dit! ;) Men i alla fall så kom Susanne (tror jag att det stod på hennes namnbricka) precis då så jag kom in med en gång. Jag förklarade att jag hade pratat med Peter dagen innan och att han hade sagt att jag kunde komma in när jag ville under dagen. Medan hon satt och letade i sina papper så kom Peter minsann! Jag tror att han hörde min röst...jag är ju inte så tystlåten av mig...;) Så direkt när han kom in i rummet och sa hej så var jag tvungen att säga till honom; jag är så glad att du är min gynekolog! Du är så mysig, så positiv och så fantastisk. Jag vet att vi bara har träffats en gång innan men jag är jätteglad att du är min gynekolog! - Jag tror minsann att han blev lite rörd. Sen frågade jag vad det här blodpovet visar. Han förklarade ungefär så här; det visar hur hypofysen jobbar med att skicka ut signaler till kroppen...sen sa han några andra konstiga ord men det innebär att man får ett värde och är det värdet högt så är det många kliniker som inte utför inseminationer. Är det högre än 10 så är det INTE bra. Jag tycker att man kan säga att det är ett sätt att kolla om man är fertil eller inte men så lätt är det ju inte...enligt Peter i alla fall...Han får svaret imorgon och sen sätter han sig och "skriver ett brev", som han uttryckte det, till mig. Så innan veckan är slut så vet jag vad det testet visade. Sen ska jag dit igen den 18 april för ett nytt blodprov. Det provet visar om jag har ägglossning och något om äggblåsorna...men det tar jag mer reda på då! När jag och Susanne gick iväg till ett annat rum för att utföra blodprovet så stod han kvar i rummet och höll bägge tummarna medan han sa; nu håller vi tummarna! Alltså, man kan ju inte annat än att tycka om honom!!!

Det här med blodprov; jag gillar inte nålar och jag gillar definitivt inte att ha dem i mig! Örk! :( Men varje gång så sitter jag efteråt och tänker; men det var ju inte så farligt! Så jag stressar upp mig själv lite när jag ska göra blodprov. Nu gör jag inte det så ofta så jag hinner ju glömma mellan gångerna att det inte är så himla farligt. Denna gången kände jag knappt när hon stack mig i armvecket och jag kände definitivt inte när hon fyllde röret med blod!! Jag tycker det är värre när de drar åt det där snöret för att fylla venerna; det börjar liksom bulta i venerna och den känslan gillar jag inte alls! Men det sk snöret släpper de ju med en gång när nålen väl är på plats.

Idag har jag även hunnit med en liten runda på Friskis med Josefine. Vi tränade styrka i maskinerna...men när vi tränar tillsammans blir vi knappt svettiga - vi snackar och skrattar för mycket! ;) Vi ser det mest som en social grej; vi får lite tid tillsammans samtidigt som vi ändå får lite träning gjort.

Jag är ingen hejare på matlagning. Jag kan följa ett recept men att göra saker på egen hand är inte min grej! Idag när jag kom hem från träningen så skulle jag koka potatis. Jag vet inte hur det gick till men jag lyckades torrkoka dem!! Helt plötsligt satt jag här i min soffa och tyckte att det luktade bränt; jodå! Min stackars gryta var helt svart och det luktade väldigt mycket bränt i köket. :S Ja, ja, potatisen hann bli klar i alla fall! ;)

Puss & Kram