annasingelmamma

Som jag berättade i det andra inlägget så hade jag ont i min livmoder när jag vaknade...det har hållt i sig. :( Jag smsade VemVet om det och hon tyckte att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen om det inte lugnade ner sig men att det säkert inte var någon fara. Jag är lite så här att om man säger det högt så blir det mer verkligt så därför ville jag inte ringa sjukvårdsupplysningen. Sen har jag ringt de två gånger förr och fått tag på totalt inkompetenta människor! Men när klockan närmade sig 2 och jag fortfarande hade så jäkla ont i livmodern ringde jag dem i alla fall. Jag fick tag på en helt underbar kvinna. Hon ställde en massa frågor; jag har ont i livmodern på vänster sida, det känns inte som mensvärk utan det är mer som ett konstant hugg, jag har även foglossningar idag som känns mest på vänster sida där bak, jag har haft väldigt mycket flytningar de två senaste dagarna men de har varit genomskinliga och glatta liksom - mest vätska känns det som - och så har jag druckit och ätit dåligt idag eftersom jag har legat på soffan och tyckt synd om mig själv. Jag kan inte upprepa ordagrant vad hon sa till mig men andemeningen var att hon förstod att jag tänkte på missfall men att hon inte tyckte att det verkade som så. Hon ville att jag skulle ta en Panodil och dricka mycket vatten eftersom hon tyckte att det kanske lät som om det var njurarna...just det ger jag inte så mycket för...och sen skulle jag återkomma igen om det inte det hade lugnat ner sig. Det sista hon sa var att jag inte skulle oroa mig och att jag skulle ta hand om mig. Jag la på telefonen och gräääääääääät!! Det var längesen jag grät så mycket!! Det är i och för sig enormt förlösande att gråta så mycket... Samtidigt som oron inte hade släppt så var det så himla skönt att höra att hon inte trodde att det var missfall på gång. Jag hade inga Panodil hemma så då var jag tvungen att gråta lite för det också...;) Men jag gick och la mig i ett bad där det onda släppte helt och hållet!! Men när jag sen smorde in mig så kom det tillbaka. Jag har fortfarande ont men det är ändå inte som det var i morse... Jag dricker vatten som om min sista stund vore kommen...;) Jag hatar verkligen den här oron!!! Jag inser att man kan få missfall hela graviditeten men fram till v 12 så är det ju vanligare. :( Jag går in i v 12 på måndag och då vill jag bara vakna och känna; nu jäklar, nu är det över så NU kan jag njuta av min graviditet! Usch, vad jag HAAAATAAAAR att må så här, att oroa mig så här!!!! :(

Om man nu ska se något positivt i den här kråksången så är det att jag inte har mått illa på hela dagen! Jag vågar knappt skriva detta eftersom jag har gnällt så jäkla mycket men jag hade hellre mått illa än att behöva ringa sjukvårdsupplysningen pga att jag trodde att jag var på väg att få missfall...:( Just nu tänker jag även att det kanske inte alls är bra att jag inte mår illa längre...aaaarrhg, varför är det så här?! :( Varför kan det inte bara flyta på lätt och smidigt?!

Nä, pappa ringde innan och frågade när jag kom så jag får väl packa en väska och bege mig hemifrån. Jag sover hos mamma och pappa inatt eftersom det är Fars Dag imorgon.

Puss & Kram