Galet trött!
Jag har precis kommit hem efter en fullspäckad helg och jag är gaaaaalet trött!! I fredags körde jag och hämtade mina kollegor på Sturup vid 19-tiden. Sen blev det en lugn fredagkväll, för min del i alla fall. ;) Sen blev det till att jobba hela lördagen, på kvällen var det fest och sen var det jobb idag igen. Jag lämnade kollegorna på Sturup idag vid 17 ca och sen blev det middag hos mamma och pappa. För det första har jag jobbat 7 dagar i sträck vilket jag inte är van vid och sen har jag stått upp dagarna i ända...och det är jag inte heller van vid. Så jag är tröööööött nu...
I fredags så fick jag helt plötsligt "förhöjda levervärden" och dår får man inte dricka alkohol på ett halvår! Jag behöver ju en ursäkt som håller ett tag...jag kan inte köra med penicillin eftersom man faktist kan dricka ändå. Det tar längre tid att bli frisk men man kan dricka om man vill. Urinvägsinfektion har jag haft en gång i mitt liv så att helt plötsligt få det stup i kvarten känns lite genomskinligt. Så det var Vivi som kom med den briljanta idéen att mina levervärden kunde vara alldeles för höga!! Man kan få det pga av stress eller dålig kosthållning tex... Jag försöker berätta det för så många som möjligt. Helt plötsligt så är det ganska många som har råkat ut för det...fast på riktigt då alltså! ;) En av mina kollegor hade tex gjort det...fast hans läkare hade sagt att det inte var några problem för honom att dricka...det var ju inte riktigt vad jag ville höra! :S Men jag kommer att hålla fast vid min historia och att MIN läkare i alla fall har sagt att jag inte får dricka alkohol. Jag är nu under utredning...;) Men jag fick känslan faktiskt att där var några stycken som inte trodde på mig...en manlig kollega sa; ja, ja, skyll på det! Sen log han bara och jag fick känslan av att han menade att han trodde att jag var gravid. Sen var där en kvinnlig kollega som sa; hade du inte det förra året också?! Förra året drack jag och jag hade inte kommit så långt i min planering om det här med insemination så jag vet att jag inte hade någon konstig ursäkt då. Fast jag har ju varit på konferenser detta året då jag inte har druckit. Jag slår vad om att det kommer att finnas några som kommer att säga sen; "jag tyckte väl att det lät konstigt med förhöjda levervärden!"... Ja, ja, då får de väl säga det då...jag är ju gravid så det skiter jag i!!!! ;)
Jag befinner mig fortfarande i ett stadie där jag inte har förstått att jag är gravid! Jag kan säga det högt men det går inte in...det känns lite konstigt faktiskt. Jag känner av lite mensvärk då och då. Framför allt på kvällarna och morgnarna. Mitt på dagen är det ganska stiltje... Inga ömma bröst eller så... Fast jag är nog lite blödig förresten. Min kollega berättade att hon och hennes man hade varit utomlands i 3 veckor. Efter 2 v kom deras dotter med man och 2 barn och överraskade dem. Jag började nästan gråta när hon berättade det!! Det var ju pinsamt för fasiken!!! Att HON började gråta när de såg barnbarnen komma gående är ju en sak men att jag står där och får tårar i ögonen när hon återberättar det känns lite överdrivet... Det kom även en fd kollega som vi allihopa saknar jättemycket och hälsade på. Jag hade blivit superglad i normala fall också eftersom jag verkligen saknar henne men jag höll på att börja gråta även då! Jodåsåatteeeee.....
Eftersom graviditeten börjar räknas efter sista mensens första dag (som jag fick tänka efter de första gångerna jag hörde det!! Numera är det ju saker jag pratar om nästan dagligen...) så går jag in i vecka 5 imorgon. Det känns lite skumt att jag fick reda på i torsdags att jag var gravid och helt plötsligt är jag i v 5! Det är ju ingenting naturligtvis... Jag går fortfarande och oroar mig för att jag ska få mens...eller att något hemskt ska hända. Jag berättade det för Louise i fredags. Då berättade hon att när hon hade pratat med sin barnmorska om det i början av sin graviditet så hade barnmorskan sagt; Du kommer att oroa dig de närmsta 18 åren så du kan lika gärna vänja dig. Och det är väl så naturligtvis...
Nä, nu måste jag gå och lägga mig - kl är halv nio men jag orkar inte hålla mig uppe längre! Vi behöver vila oss efter denna helgen...:)
Puss & Kram
I fredags så fick jag helt plötsligt "förhöjda levervärden" och dår får man inte dricka alkohol på ett halvår! Jag behöver ju en ursäkt som håller ett tag...jag kan inte köra med penicillin eftersom man faktist kan dricka ändå. Det tar längre tid att bli frisk men man kan dricka om man vill. Urinvägsinfektion har jag haft en gång i mitt liv så att helt plötsligt få det stup i kvarten känns lite genomskinligt. Så det var Vivi som kom med den briljanta idéen att mina levervärden kunde vara alldeles för höga!! Man kan få det pga av stress eller dålig kosthållning tex... Jag försöker berätta det för så många som möjligt. Helt plötsligt så är det ganska många som har råkat ut för det...fast på riktigt då alltså! ;) En av mina kollegor hade tex gjort det...fast hans läkare hade sagt att det inte var några problem för honom att dricka...det var ju inte riktigt vad jag ville höra! :S Men jag kommer att hålla fast vid min historia och att MIN läkare i alla fall har sagt att jag inte får dricka alkohol. Jag är nu under utredning...;) Men jag fick känslan faktiskt att där var några stycken som inte trodde på mig...en manlig kollega sa; ja, ja, skyll på det! Sen log han bara och jag fick känslan av att han menade att han trodde att jag var gravid. Sen var där en kvinnlig kollega som sa; hade du inte det förra året också?! Förra året drack jag och jag hade inte kommit så långt i min planering om det här med insemination så jag vet att jag inte hade någon konstig ursäkt då. Fast jag har ju varit på konferenser detta året då jag inte har druckit. Jag slår vad om att det kommer att finnas några som kommer att säga sen; "jag tyckte väl att det lät konstigt med förhöjda levervärden!"... Ja, ja, då får de väl säga det då...jag är ju gravid så det skiter jag i!!!! ;)
Jag befinner mig fortfarande i ett stadie där jag inte har förstått att jag är gravid! Jag kan säga det högt men det går inte in...det känns lite konstigt faktiskt. Jag känner av lite mensvärk då och då. Framför allt på kvällarna och morgnarna. Mitt på dagen är det ganska stiltje... Inga ömma bröst eller så... Fast jag är nog lite blödig förresten. Min kollega berättade att hon och hennes man hade varit utomlands i 3 veckor. Efter 2 v kom deras dotter med man och 2 barn och överraskade dem. Jag började nästan gråta när hon berättade det!! Det var ju pinsamt för fasiken!!! Att HON började gråta när de såg barnbarnen komma gående är ju en sak men att jag står där och får tårar i ögonen när hon återberättar det känns lite överdrivet... Det kom även en fd kollega som vi allihopa saknar jättemycket och hälsade på. Jag hade blivit superglad i normala fall också eftersom jag verkligen saknar henne men jag höll på att börja gråta även då! Jodåsåatteeeee.....
Eftersom graviditeten börjar räknas efter sista mensens första dag (som jag fick tänka efter de första gångerna jag hörde det!! Numera är det ju saker jag pratar om nästan dagligen...) så går jag in i vecka 5 imorgon. Det känns lite skumt att jag fick reda på i torsdags att jag var gravid och helt plötsligt är jag i v 5! Det är ju ingenting naturligtvis... Jag går fortfarande och oroar mig för att jag ska få mens...eller att något hemskt ska hända. Jag berättade det för Louise i fredags. Då berättade hon att när hon hade pratat med sin barnmorska om det i början av sin graviditet så hade barnmorskan sagt; Du kommer att oroa dig de närmsta 18 åren så du kan lika gärna vänja dig. Och det är väl så naturligtvis...
Nä, nu måste jag gå och lägga mig - kl är halv nio men jag orkar inte hålla mig uppe längre! Vi behöver vila oss efter denna helgen...:)
Puss & Kram
Kommentarer
Postat av: Lisa
Varför säger sjukhuspersonal alltid så opedagogiska saker?! Okej, det är ju sant, man kommer ju antagligen att oroa sig i 18 år men ändå... lite charmkurs hade inte varit helt fel! Min erfarenhet säger att de tänker mer fysiskt än psykiskt... men det är väl pga mitt eget "jobbtänk" som jag känner så ;)
Ja, det känns lite märkligt, redan v5. Bara 7 veckor kvar till du kan göra det officiellt! Och hur var det nu, Midsommarbebis?! Passa perfekt, då är jag hemma och semestrar från London!!
Postat av: vemvet
=) Japp, oron finns lite där hela tiden. Men mest är man bara glad!
Kram!
Trackback
