annasingelmamma

Jag får väl passa på att göra ett inlägg medan jag känner mig någorlunda i balans! ;) Jaha, jag har förstått att så som jag känner är helt normalt och att jag kommer att känna så ett tag till...:( Det är väl bara till att gilla läget. Idag var jag på ett apotek och jag höll faktiskt i ett gravtest men jag köpte inte det. Jag har en känsla av att det inte kommer att göra mig gladare. Det som jag tror håller mig från att känna den här superglädjen är oron. Oron att någonting ska hända. Lättare sagt än gjort men jag får väl bara försöka se till att släppa det! Imorse ringde jag till Helén och grät som en galning - det känns som om jag har superPMS! Stackars Helén visste ju inte vad hon skulle säga och jag vet inte vad jag vill höra. Jag vill mest få det ur mig...typ. ;) Men hon gjorde så gott hon kunde för att få mig att må bättre i alla fall. Och sen var jag hemma hos Louise och söteVilgot och lunchade. Det känns väldigt skönt att prata med någon som faktiskt har känt likadant och det var ju inte så längesen heller. Det kommer att skilja ett år mellan Vilgot och Pölsan. Jag och Louise blev gravida ungefär samtidigt, har vi kommit fram till...men då med ett år mellan! ;)

Huset som Davids mamma tipsade om är mer eller mindre sålt, berättade mäklaren idag. De håller på med det sista nu. Men jag ska iväg på söndag och kolla på ett annat litet hus, också i Vellinge. Fast det är inte lika sött...ja, ja, vi får se på söndag vad jag tycker om det i verkliga livet...;)

Ojdå, nu har jag ju tvättid!! Den började bara för en kvart sen men jag inte sorterat tvätten än...det får jag nog göra nu!

Puss & Kram