annasingelmamma

Idag åkte jag till David och Lina för att få hjälp med att städa bilen invändigt. Jag, Helén och Lina satt i köket och drack kaffe/te medan David var därute. Till mitt försvar vill jag bara säga att när jag kom så höll han på och städade sin egen bil så jag tänkte att jag skulle hinna med en kopp te innan det var dags att städa min bil. Under tiden vi drack te så såg jag att han bytte bilar så han började städa min bil istället. Så jag halsade mitt te och gick ut till honom. Jag hade en massa stadskartor i sidan av förardörren som jag tänkte slänga så jag gick runt bilen, tog ut dem, såg en soptunna och gick mot den...på vägen dit så snubblade jag över sladden till dammsugaren! Jag försökte få tillbaka balansen genom att fortsätta gå framåt liksom men jag kände hur knäna vek sig och helt plötsligt var Davids bil i vägen så jag trillade ner mot den, tog i med höger hand i asfalten, slog i hakan i bilen och rullade nästan in under bilen. Nu får jag inte plats under bilen men armen for in där under i alla fall. Kartorna for all världens väg! Sen låg jag där och funderade; slog jag i magen? Har jag ont? Hur ont har jag? Sen hörde jag David kom springade och med orolig röst frågade; men gumman, hur gick det?! Då hade jag hunnit komma fram till att jag hade inte slagit i magen och jag hade inte heller speciellt ont så jag började småskratta. Sen skulle David hjälpa den här flodhästen upp!! ;) Det gick men det måste ha sett väldigt roligt ut! =) Så vi gick in så jag kunde tvätta av blodet från min hand och smutsen från mitt ansikte. Under tiden jag var på toaletten så berättade David för tjejerna vad som hade hänt och när jag kom ut så tittade han strängt på mig och sa; OCH DU BLIR KVAR HÄR INNE!!! Så jag gick snällt och satte mig vid bordet igen... Jag har naturligtvis dokumenterat skadorna:


Precis under mitt knä - men det var BETYDLIGT mer svullet direkt efter...


Min hand - det stramar rejält nu!


Även på utsidan av höger fot blev det ett litet märke...

Nu vet ni inte hur mina fötter ser ut annars men jag kan berätta att de är INTE så svullna annars!! Men det beror inte på att jag trillade...;)

Fast jag inte slog i magen så satt jag ändå och kände efter om jag kunde känna lite sparkar från Pölsan. Det var ganska tyst därinne men sen kom det en liten spark...och sen en till...men inte som innan jag trillade. På vägen hem i bilen kändes det lite till men jag tyckte att det kändes svagare än innan. Dels så känner jag naturligtvis efter mer och är känsligare eftersom jag faktiskt har trillat men dels så känner jag ju inte Pölsan heeeeela tiden annars heller. När jag satte mig i soffan så puffade jag rejält på magen och fick absolut INGET gensvar så jag puffade igen och då fick jag en rejäl spark tillbaka!! Stackaren låg väl och sov så kommer jag här och stör... Det brukar komma rejält med sparkar mer mot kvällen så jag ser fram emot att känna efter ordentligt. Jag ska inte stressa upp mig för detta - jag känner ju hur det rör sig, även nu - men känner jag inte mer ikväll så vet jag inte vad jag gör...ringer sjukhuset antagligen...

Hakan är lite röd också...men det var den innan också - av alla finnar!! :( Så jag tänker inte ta foto på den...jag hoppas mest att det mesta av det röda är bort till imorgon. ;)

Nu sparkar Pölsan för fullt och jag känner mig genast mycket, mycket lugnare!!! =) Tack för de sparkarna, Pölsan!! <3

Puss & Kram