Jag är mamma till den ljuvligaste lilla dotter!
Det blev en flicka!! Jag skulle och borde ha uppdaterat bloggen för länge sen men när jag inte ammar henne eller byter på henne så sitter jag bara och tittar på henne - hon är helt perfekt!! :)
Men för att återgå till där jag slutade så åkte jag och Marre tillbaka till KK vid midnatt för att få antibiotika och sen åkte vi hem igen. Jag somnade väl vid 1-tiden och vaknade vid 2 av att jag hade värkar. Inget avancerat - som molande mensvärk men ändå! När klockan var halv sju så ringde jag till Marre och sa att värkarna hade kommit och att de nu hade blivit någorlunda regelbundna så hon kom med en gång. Men sen tyckte jag att det blev längre mellan värkarna igen - när jag ringde Marre så tyckte jag att det i alla fall var ca 5-6 minuter mellan dem... Men efter tag så tyckte Marre att vi skulle åka in: dels för att jag hade ont och dels för att värkarna kom regelbundet. Så vi ringde en taxi - i taxin kom det också lite värkar. Vi var framme kl 7 och då hade de byte på personalen så vi väntade lite på det. Jag andades och andades och andades där jag vankade fram och tillbaka i korridoren. Marre andades med mig samtidigt som hon sa till mig vid ett flertal tillfällen; det blir inte så mycket värre än så här, Anna, mer intensivt men inte mycket mer än så. Så jag andades på!
Vi fick komma in i ett annat rum än där jag från början låg och sen ville sköterskan att jag skulle lägga mig ner! :( Det ville INTE jag - det blir mycket värre med värkarna då känns det som men det var bara till att gilla läget; hon var tvungen att kolla pulsen på Pölsan. Under tiden jag låg ner så kom det lite fler värkar och vi andades oss igenom dem. Sen började jag må illa, ungefär som om jag hade fått influensa; jag mådde illa och kallsvettades. När sköterskan kom in så berättade Marre det och det åkte fram spypåsar och sen kräääääkte jag!!! Jag har lite dålig tidsuppfattning så jag vet inte vad klockan var men sköterskan sa i alla fall att hon nog fick kolla hur öppen jag var; 5 cm! Marre blev överlycklig! ;)
Så det blev raka vägen upp till förlossningen! Där möttes vi av den sötaste BM!! Hon var relativt ung och danska; vad är oddsen för att jag skulle bli förlöst av en danska liksom! ;) Hon ville också att jag skulle lägga mig ner: inget roligt alls!!!!!! Och när jag låg ner så fick jag några värkar som var för jävliga! Men Marre andades med mig och höll koll på värkarna. BM kollade efter och då var jag öppen 7 cm - Marre blev återigen överlycklig! ;)
Sen vankade jag rundor medan jag aaaaaandaaaadeeees! Jag ställde mig och lutade mig över ett skötbord och sen stod Marre bakom mig och masserade ländryggen på mig samtidigt som jag gungade fram och tillbaka från ena sidan till den andra. Marre sa till mig att säga om värkarna ändrade karaktär och helt plötsligt tryckte det på; det kändes som om jag behövde bajsa. Så Marre sprang till dörren och sa till någon där ute att nu hade krystvärkarna kommit igång. BM kom in tillsammans med en sköterska och så ville de återigen att jag skulle lägga mig ner. Där höll jag på att vägra...men det var ju inte lönt så jag la mig på britsen och så kände BM efter; Anna, du är öppen 10 cm. Marre blev, återigen, överlycklig samtidigt som hon sa till mig; det är jättebra, Anna, nu kommer Pölsan! Sen la de mig på sidan (de frågade mig hur jag ville ha det!! Helt ärligt, fråga inte mig sådana saker vid ett sånt tillfälle!! Hur ska jag kunna veta det!?) och pallade upp mitt högra ben på en ställning och sen så kom det en krystvärk. Då hörde jag hur Marre sa till BM att nu fick hon ta över coachningen för Marre visste inte hur hon skulle göra det under krystvärkarna. Så BM tog över. Tidsuppfattningen är, som ni kanske förstår, inte riktigt klar här men enl Marre så tog det ca 6-7 krystvärkar och sen kom HON!!! Mamma hann precis in och hann se när hon kom ut! Kl 10.14 så föddes Klara Anna Birgitta, 2950 g och 48 cm.
Sen blev det en ganska lång väntetid innan jag fick komma ner till BB. Eftersom Klara är för tidigt född; det blev 36+4, hamnade vi på prenantalavdelningen. Dit kom jag kl 18... Sen flöt dagarna på. Som tur är så fick jag en rumskamrat som i och för sig var 12 år yngre än mig men vi hade väldigt roligt ihop! :)
Mitt höga blodtryck höll i sig under hela vistelsen på KK. :( Men jag märkte inte av det. När måndagen kom och jag var övertygad om att jag skulle få åka hem så vägde de Klara samt kollade hennes blodsocker. Hon hade gått ner 200 g och blodsockret låg på gränsen till för lågt. Inget av de här två sakerna hade var för sig gjort något men de två i kombination med att hon var för tidigt född gjorde att vi fick ligga kvar. Jag kan berätta att jag började gråta när jag fick reda på det!! Hormoner i kombination med för lite sömn blir inte bra! ;) Så då fick jag börja ge henne ersättning var tredje timme. Det gjordes resten av dagen och på kvällen togs ett nytt blodprov och det var redan bättre. Men jag fick fortsätta med ersättningen under natten också. På tisdagförmiddagen kom mamma och Lisa in (mamma hade alltså varit där de andra dagarna också!). Sen blev det en ny vägning och ett nytt blodprov. Blodprovet var ännu bättre men vikten hade sjunkit lite till. Men eftersom hon fortfarande inte hade gått under 10% av födelsevikten så var det okej att bli utskrivna!! :) Så i tisdags fick jag och Klara alltså åka hem!!
Vi åkte raka vägen hem till mamma och pappa och har varit här sedan dess. Vi blir kvar här ett tag också för delen... Det är väldigt skönt med någon som sköter markservicen! :)
Amningen har kommit igång och det märks på Klara; hon är mycket lugnare och håller sig mer nöjd mellan amningarna. I början ammade jag en gång i timme - det uppskattades INTE av bröstvårtorna, kan jag meddela! ;) Men nu går det mellan 2,5-3 h mellan gångerna. Hon får fortfarande ersättning några gånger under dagen; vi var inne idag på KK på efterkontroll och hon har gått upp 60 g vilket sköterskan var jättenöjd med! Jag ska fortsätta med ersättningen ett tag till men eftersom jag nu har ordentligt med mjölk i brösten så är hon inte så intresserad av det. Men jag kommer alltså att ge henne det i några dagar till.
Jag vägde mig i torsdags; 17,2 kg gick jag upp! Jag har fortfarande inte vägt mig efter förlossningen eftersom jag inte har varit hemma i lägenheten...men jag kan berätta att mina vrister är tillbaka, jag har fortfarande lite mage men ändå inte så mycket som jag trodde att jag skulle ha och svullnaden har lagt sig i ansiktet! :)
Jag är supernöjd med min förlossning, ingen smärtlindring överhuvudtaget - jag aaaaaandaaadeees!! :) Det gick undan men det blev ändå bara 2 stygn och jag hade världens bästa BM samt världens bästa förlossningscoach i Marre!! Jag är sååååå himla glad att det gick så bra som det gjorde! :)
Nu håller jag och Klara på att lära känna varandra och vilken fantastisk liten människa jag lär känna! :) Hon är jättesnäll och superlätt att ha och göra med! Det här blir mitt sista blogginlägg! Det känns väldigt vemodigt, måste jag erkänna. Men jag har hela tiden tänkt att denna bloggen ska handla om min resa till att bli mamma och nu är den resan slut. Nu börjar en ny resa och jag ser verkligen fram emot den! Det har börjat bra och jag är övertygad om att den kommer att fortsätta i samma anda! :) Stort tack till samtliga läsare - med eller utan kommentarer så har ni kommit att betyda väldigt mycket för mig. Jag kommer inte att sluta läsa andras bloggar för att jag slutar skriva!! Men just nu vill jag fokusera på det absolut viktigaste i mitt liv; min dotter! Men förstår ni; jag har en dotter!?! Jag är mamma!!!
Puss & Kram!
Men för att återgå till där jag slutade så åkte jag och Marre tillbaka till KK vid midnatt för att få antibiotika och sen åkte vi hem igen. Jag somnade väl vid 1-tiden och vaknade vid 2 av att jag hade värkar. Inget avancerat - som molande mensvärk men ändå! När klockan var halv sju så ringde jag till Marre och sa att värkarna hade kommit och att de nu hade blivit någorlunda regelbundna så hon kom med en gång. Men sen tyckte jag att det blev längre mellan värkarna igen - när jag ringde Marre så tyckte jag att det i alla fall var ca 5-6 minuter mellan dem... Men efter tag så tyckte Marre att vi skulle åka in: dels för att jag hade ont och dels för att värkarna kom regelbundet. Så vi ringde en taxi - i taxin kom det också lite värkar. Vi var framme kl 7 och då hade de byte på personalen så vi väntade lite på det. Jag andades och andades och andades där jag vankade fram och tillbaka i korridoren. Marre andades med mig samtidigt som hon sa till mig vid ett flertal tillfällen; det blir inte så mycket värre än så här, Anna, mer intensivt men inte mycket mer än så. Så jag andades på!
Vi fick komma in i ett annat rum än där jag från början låg och sen ville sköterskan att jag skulle lägga mig ner! :( Det ville INTE jag - det blir mycket värre med värkarna då känns det som men det var bara till att gilla läget; hon var tvungen att kolla pulsen på Pölsan. Under tiden jag låg ner så kom det lite fler värkar och vi andades oss igenom dem. Sen började jag må illa, ungefär som om jag hade fått influensa; jag mådde illa och kallsvettades. När sköterskan kom in så berättade Marre det och det åkte fram spypåsar och sen kräääääkte jag!!! Jag har lite dålig tidsuppfattning så jag vet inte vad klockan var men sköterskan sa i alla fall att hon nog fick kolla hur öppen jag var; 5 cm! Marre blev överlycklig! ;)
Så det blev raka vägen upp till förlossningen! Där möttes vi av den sötaste BM!! Hon var relativt ung och danska; vad är oddsen för att jag skulle bli förlöst av en danska liksom! ;) Hon ville också att jag skulle lägga mig ner: inget roligt alls!!!!!! Och när jag låg ner så fick jag några värkar som var för jävliga! Men Marre andades med mig och höll koll på värkarna. BM kollade efter och då var jag öppen 7 cm - Marre blev återigen överlycklig! ;)
Sen vankade jag rundor medan jag aaaaaandaaaadeeees! Jag ställde mig och lutade mig över ett skötbord och sen stod Marre bakom mig och masserade ländryggen på mig samtidigt som jag gungade fram och tillbaka från ena sidan till den andra. Marre sa till mig att säga om värkarna ändrade karaktär och helt plötsligt tryckte det på; det kändes som om jag behövde bajsa. Så Marre sprang till dörren och sa till någon där ute att nu hade krystvärkarna kommit igång. BM kom in tillsammans med en sköterska och så ville de återigen att jag skulle lägga mig ner. Där höll jag på att vägra...men det var ju inte lönt så jag la mig på britsen och så kände BM efter; Anna, du är öppen 10 cm. Marre blev, återigen, överlycklig samtidigt som hon sa till mig; det är jättebra, Anna, nu kommer Pölsan! Sen la de mig på sidan (de frågade mig hur jag ville ha det!! Helt ärligt, fråga inte mig sådana saker vid ett sånt tillfälle!! Hur ska jag kunna veta det!?) och pallade upp mitt högra ben på en ställning och sen så kom det en krystvärk. Då hörde jag hur Marre sa till BM att nu fick hon ta över coachningen för Marre visste inte hur hon skulle göra det under krystvärkarna. Så BM tog över. Tidsuppfattningen är, som ni kanske förstår, inte riktigt klar här men enl Marre så tog det ca 6-7 krystvärkar och sen kom HON!!! Mamma hann precis in och hann se när hon kom ut! Kl 10.14 så föddes Klara Anna Birgitta, 2950 g och 48 cm.
Sen blev det en ganska lång väntetid innan jag fick komma ner till BB. Eftersom Klara är för tidigt född; det blev 36+4, hamnade vi på prenantalavdelningen. Dit kom jag kl 18... Sen flöt dagarna på. Som tur är så fick jag en rumskamrat som i och för sig var 12 år yngre än mig men vi hade väldigt roligt ihop! :)
Mitt höga blodtryck höll i sig under hela vistelsen på KK. :( Men jag märkte inte av det. När måndagen kom och jag var övertygad om att jag skulle få åka hem så vägde de Klara samt kollade hennes blodsocker. Hon hade gått ner 200 g och blodsockret låg på gränsen till för lågt. Inget av de här två sakerna hade var för sig gjort något men de två i kombination med att hon var för tidigt född gjorde att vi fick ligga kvar. Jag kan berätta att jag började gråta när jag fick reda på det!! Hormoner i kombination med för lite sömn blir inte bra! ;) Så då fick jag börja ge henne ersättning var tredje timme. Det gjordes resten av dagen och på kvällen togs ett nytt blodprov och det var redan bättre. Men jag fick fortsätta med ersättningen under natten också. På tisdagförmiddagen kom mamma och Lisa in (mamma hade alltså varit där de andra dagarna också!). Sen blev det en ny vägning och ett nytt blodprov. Blodprovet var ännu bättre men vikten hade sjunkit lite till. Men eftersom hon fortfarande inte hade gått under 10% av födelsevikten så var det okej att bli utskrivna!! :) Så i tisdags fick jag och Klara alltså åka hem!!
Vi åkte raka vägen hem till mamma och pappa och har varit här sedan dess. Vi blir kvar här ett tag också för delen... Det är väldigt skönt med någon som sköter markservicen! :)
Amningen har kommit igång och det märks på Klara; hon är mycket lugnare och håller sig mer nöjd mellan amningarna. I början ammade jag en gång i timme - det uppskattades INTE av bröstvårtorna, kan jag meddela! ;) Men nu går det mellan 2,5-3 h mellan gångerna. Hon får fortfarande ersättning några gånger under dagen; vi var inne idag på KK på efterkontroll och hon har gått upp 60 g vilket sköterskan var jättenöjd med! Jag ska fortsätta med ersättningen ett tag till men eftersom jag nu har ordentligt med mjölk i brösten så är hon inte så intresserad av det. Men jag kommer alltså att ge henne det i några dagar till.
Jag vägde mig i torsdags; 17,2 kg gick jag upp! Jag har fortfarande inte vägt mig efter förlossningen eftersom jag inte har varit hemma i lägenheten...men jag kan berätta att mina vrister är tillbaka, jag har fortfarande lite mage men ändå inte så mycket som jag trodde att jag skulle ha och svullnaden har lagt sig i ansiktet! :)
Jag är supernöjd med min förlossning, ingen smärtlindring överhuvudtaget - jag aaaaaandaaadeees!! :) Det gick undan men det blev ändå bara 2 stygn och jag hade världens bästa BM samt världens bästa förlossningscoach i Marre!! Jag är sååååå himla glad att det gick så bra som det gjorde! :)
Nu håller jag och Klara på att lära känna varandra och vilken fantastisk liten människa jag lär känna! :) Hon är jättesnäll och superlätt att ha och göra med! Det här blir mitt sista blogginlägg! Det känns väldigt vemodigt, måste jag erkänna. Men jag har hela tiden tänkt att denna bloggen ska handla om min resa till att bli mamma och nu är den resan slut. Nu börjar en ny resa och jag ser verkligen fram emot den! Det har börjat bra och jag är övertygad om att den kommer att fortsätta i samma anda! :) Stort tack till samtliga läsare - med eller utan kommentarer så har ni kommit att betyda väldigt mycket för mig. Jag kommer inte att sluta läsa andras bloggar för att jag slutar skriva!! Men just nu vill jag fokusera på det absolut viktigaste i mitt liv; min dotter! Men förstår ni; jag har en dotter!?! Jag är mamma!!!
Puss & Kram!
Trackback
