annasingelmamma

Idag har jag fått min första spark i revbenen! Det var ingen angenäm upplevelse, kan jag berätta. Jag blev lite överrumplad eftersom Pölsan bara hade gjort lite svepande rörelser innan så när sparken kom så blev jag överraskad samtidigt som det gjorde ont och kändes obehagligt!

Det har börjat klia rejält på magen. Innan har det kommit och gått lite men det har inte varit något allvarligt och det har absolut inte känts varje dag men de senaste dagarna har det kliat någon enormt!! Precis vid naveln!! Jag kliar tills det gör ont...:(

Jag har inte gjort mycket idag; sett en filmerna jag hyrde i fredags, jag gjorde pizza till lunch, badade vid halv 2, lämnde tillbaka filmerna och hyrde en ny (samt köpte med mig lite godis...), har spelat lite spel på datorn, sovit på soffan, läst lite bloggar, facebookat lite...och nu sitter jag och funderar på om jag ska värma pizzan som blev över från lunchen eller om jag ska äta något helt annat... I vilket fall som helst så har det varit en väldigt lugn helg för min del så det ska bli intressant och se hur mitt blodtryck är imorgon. Måtte hon inte säga till mig att jag ska gå hem redan nu - det om något kommer att stressa upp mig!!! :( Fast nu är det bara 3 v kvar och det är bara veckan som kommer som är en hel vecka så att säga... Nästa vecka är det kort vecka och veckan därpå är det utbildning måndag och tisdag så det är ganska lugnt nu...

Några morgnar i rad har jag haft ont i halsen när jag har vaknat. Men det har gått över under dagen. Men idag har faktiskt haft kli i ögonen och mer nästäppa än vanligt. Det här med nästäppan är svårt. Eftersom jag har haft det i flera månader nu så är det lite svårt att veta om det är pga graviditeten eller förkylning. Jag vet bara att JAG SNARKAR SÅ JAG VÄCKER MIG SJÄLV!!! Helt ärligt!!! Det är inte så mycket när jag ska lägga mig och sova för natten utan mest när jag typ ska vila...på soffan... Men tillbaka till en ev förkylning; jag får väl se imorgon hur det känns då. Sånt kan ju försvinna av sig själv utan att egentligen bryta ut. Det får det gärna göra denna gången!

Varje gång jag går förbi min hallspegel så tittar jag på min mage. Oavsett om jag har kläder på mig eller inte. Det ligger en bebis där inne som snart är helt klar och kan komma ut! Det känns heeelt overkligt!! Nu börjar den skräckblandade förtjusningen gå över i förväntan...det ska bli spännande och se vad Pölsan är för en liten mysig personlighet...;) Men, jag menar, med mig som mamma - vad kan gå fel?! ;)

Puss & Kram