annasingelmamma

Jag vet inte om någon annan har råkat ut för detta men när jag var liten och diskuterade namn på mina blivande barn (hur liten man nu är när man diskuterar sådana saker...) så sa alltid mamma att "du är inte ensam om att tycka till om namnet". Dvs att namn är något man kommer fram till under lite diskussioner. MEN icke för denna mamman! :) Blir det en flicka så blir det Klara och blir det en pojke så blir det Ville! Så var det slutdiskuterat! :) Klara Anna Birgitta eller Ville Nils Jan. Sen finns det ju vissa som säger att man inte kan bestämma namnet INNAN barnet kommer men då vill jag berätta om min lillasyster Emma som hela tiden sa att hon ville ha en Filippa. Jag kommer ihåg att min faster sa till henne "men tänk om det kommer ut någon som inte alls är en Filippa". Men Emma körde stenhårt på det namnet och vad kom ut?! En Filippa!! Den (hittills) mest underbara och fantastisk tjej som finns! <3

Puss & Kram

Nu har jag även startat en profil på familjeliv.se...fast det är mest så jag ska kunna svara på andra eller skriva in egna frågor som andra kan svara på. Man kan visst blogga genom dem också men jag fortsätter här - annars försvinner ju allt som jag har skrivit här! :( Och de kommentarerna som jag har fått och det vill jag verkligen inte! Jag antar att ni som läser tycker att det roligast att läsa vad jag skriver men jag som skriver tycker att det är roligast att läsa kommentarerna...eftersom lillasyster Lisa själv skriver blogg så vet hon det och därför kommenterar hon nästan alla mina inlägg - stort tack, Liset, för det!! <3

I alla fall så har jag redan hittat intressanta frågor på familjeliv. Jag tar lite för givet att alla som inseminerar är som jag, singeltjejer som vill bli mammor. Men så är inte fallet. Naturligtvis finns det väldigt många lesbiska kvinnor också men de får ju göra det här i Sverige och sen finns det även heterosexuella par som gör det. Jag är mest intresserad av att läsa om singeltjejerna som gör det, men det är kanske inte så konstigt.

Imorgon ska jag för första gången i hela mitt liv - dock inte sista! - göra ägglossningstest! Det ska jag göra nu i några dagar så att jag får koll på när jag har ägglossning. Ibland känns det som om allt i mitt liv kretsar kring detta och ibland så skänker jag det inte en tanke. Senast idag när jag höll på och lagade mat så tänkte jag "jag är vuxen och bor i egen lägenhet..." Ja, det har jag ju inte gjort de senaste 13 åren...jag hoppas att det är lite normalt i alla fall att få såna tankar ibland...;)

Puss & Kram

Jag satt precis och googlade "insemination blogg" och då kom det upp hur många bloggar som helst om det! Jag kollade bara snabbt igenom - jag mår inte riktigt bra känner jag så jag orkar inte lägga så mycket tid på det - men jag ska ta mig tid en dag och riktigt titta efter om det finns någon blogg som passar in på mig och min situation...och som kanske har kommit lite längre än vad jag har gjort. Jag hittade en fin men det var ett lesbiskt par...i 20-årsåldern! Inte i närheten av mig med andra ord men det kan ju ändå vara intressant och läsa i och för sig. Man kan visst få med sin blogg på en bloggtoppen men jag vet inte riktigt hur det fungerar. Men det känns inte intressant än eftersom jag inte har gjort detta till en sk officiell blogg. Än så länge så är det ju bara mina allra närmsta som har fått adressen hit. Men det kommer nog sen...tror jag.

Kl är bara kvart över 21 men jag får nog gå och lägga mig...jag känner mig mest ynklig just nu. :( Ja herregud, så synd det är om mig! ;)

Puss & Kram

Jag har förresten gjort en snabbräkning och konstaterat att det nog var lite väl optimistiskt att tro att jag kan vara gravid innan nyår... Det beror ju i och för sig på hur lång menscykel jag har och det vet jag ju inte än men jag tror inte att jag hinner till StorkKliniken innan nyår...vilket i och för sig inte gör så mycket eftersom det strular till det för mig om jag nu skulle vara gravid då. Det är bara Louise som känner till om detta bland dem som jag ska fira nyår med och då hade det varit ALLDELES för tidigt att berätta! Jag hade redan planerat att bli akut sjuk den dagen och köra till mamma och pappa och fira med dem istället men hur kul är det då?! Jag äääääälskar mina föräldrar men det är för tillfället ingen dröm jag har att fira nyår med dem...;) Men det behöver jag nog, som sagt, inte behöva tänka på!

Puss & Kram

Idag har Sydsvenskan en artikel om spermadonationer i sin Lördagsbilaga! Bla står det att " en tredjedel av alla inseminerings- och provrörsbehandlingar med hjälp av donatorsperma görs på ensamstående kvinnor, en siffra som beräknas stiga till hälften inom fem år." Det gäller då för Danmark eftersom man inte får göra inseminationer på ensamstående kvinnor här i Sverige! Det står en massa grejer i den artikeln som är bra för mitt självförtroende; "den typiska svenska fertilitetsturisten är en 37-årig välutbildad singelkvinna." Med mera, med mera...:)

Jag håller på och putsar mina fönster...än så länge har det tagit ca 2 timmar och då har jag bara kommit hälften...det måste vara det absolut tråkigaste man kan göra!! Jag har fått ta mig i kragen för att överhuvudtaget få gjort de två fönstrena i köket och sovrummet. Nu har jag de 2 kvar i vardagsrummet och jag vill verkligen inte göra det...men det är väl bara till att ta tag i det så jag kan få upp mina adventsljusstakar! Det är så myyyyysigt!!!! Jag älskar verkligen allt som har med julen att göra!

Puss & Kram

Förra lördagen så begav ju jag mig till skogen tillsammans med Lisa, Filippa, Hannes och hunden Ludde. Jag och Lisa hade fixat varm choklad, te, mackor och så lite gifflar till det. Tyvärr blev det inte alls någon mysig stund i skogen! Filippa hade visst blivit uppskrämd av mormor (!) om djur i skogen så hon bölade som en stucken gris! Hon grät så mycket så hon kräkte - inte så himla trevligt! Så vi fick köra tillbaka till Rökhuset i Svaneholm och ställa bilen där. Sen gick vi en liten, liten, liten bit till en bänk (!!) och satte oss där för att dricka vår varma choklad och äta våra mackor...Filippa fortsatte gråta ändå...

I fredags var det AW. Som vanligt så blir det aldrig så lugnt som jag har tänkt mig från början. Det var supertrevligt i alla fall! :) Men då pratade jag i alla fall med en kille som var jättetrevlig och en kille som jag tror att jag hade kunnat falla för. Det visade sig att han hade träffat en tjej för en månad sen. Är det ödet då?! Eller vad man kallar det för...Att jag inte träffar någon nu eftersom jag tänker skaffa barn på egen hand, menar jag. Hur många killar vill dejta en gravid tjej förresten? Då tar man ju liksom för givet att hon är upptagen. Så tänker jag i alla fall.

Nej, nu måste jag gå och ta hand om min syster, Emma, som har sovit här hos mig inatt.

Puss & Kram

Jag fick en lapp av kvinnan som höll i proverna med telefonnummer. Jag skulle ha ringt i torsdags men jag missade telefontiden. Även i fredags så missade jag telefontiden - störigt!! De har 1 h om dagen man ska komma ihåg att ringa på. Ja, ja, bättre lycka imorgon - måndag.

Nu går jag och tänker på vad som händer om jag träffar mannen i mitt liv typ imorgon...ska jag då ge upp vad jag håller på med nu eller ska jag fortsätta? Ska jag berätta för honom? Jag vet inte varför jag går och tänker på det eftersom jag inte har träffat mannen i mitt liv...uppenbarligen! Det måste ju vara bättre att ta tag i det då...liksom...ja, ja, skulle bara berätta vad jag går och tänker på! ;)

I fredags var det AW och jag rökte som en borstbindare! Jag feströker bara men jag har läst nu att det, naturligtvis, inte är bra att göra det och att det avsevärt minskar chanserna att bli med barn. Så jag tänkte innan att det måste jag ju tänka på då...men hur lätt är det?! Speciellt om man, som vi, satt utomhus vid värmare. Sitter man inomhus och måste gå ut så röker jag inte alls lika mycket. Sen undrar jag lite när mensen ska komma igång på riktigt så att säga...nu tror nog min kropp bara att det är dags för mens eftersom jag inte äter p-piller...men när inser kroppen att det faktiskt är dags med en "riktig" mens? Det blir ju inte mer p-piller nu. I alla fall inte på ett tag! Jag är lite orolig att jag ska få sådana fruktansvärda menssmärtor som jag hade innan jag började äta p-piller. Jag kunde ligga en hel dag hos sjuksyster, jag har både svimmat och kräkt av smärtorna. Fast nu börjar jag komma igång med träningen och det är kanon mot både smärtor och PMS. PMS lider jag också av...men herregud, så deprimerande det lät! Vem fasiken har inte lite PMS?! Det hör livet till...;)

Puss & Kram

Ja, jag har alltså haft mycket funderingar kring detta innan men det har kommit igång igen skulle man nog lugnt kunna säga! :) Det finns ju då inseminationer där donatorn är helt och hållet anonym. Sen finns det donatorer där barnet får lov att ta kontakt med sin biologiska pappa när barnet har fyllt 18 år. Jag har ju aldrig haft det problemet där jag inte har vetat vem vare sig min mamma eller pappa är så jag kan inte alls sätta mig in i hur det känns...men det känns som om det bästa ändå vore att ta en donator som tycker det är okej att bli uppsökt en vacker dag. Eller?! Jag har både läst och sett på TV om tex adopterade som kan få livskris pga att de inte vet sitt ursprung...jag vill ju absolut inte att mitt barn ska känna så!! Jag har även läst att de som har det sämst ställt här i vårt samhälle är ensamstående kvinnor...det känns ju sådär...faktiskt...

Fast inget av ovanstående får mig ändå att bli avskräckt, speciellt inte nu när jag är på G liksom. :) Hahaha, jag glömde att berätta om telefonsamtalet till Centrum för sexuell hälsa (vilket jäkla namn egentligen!) när jag ringde för att höra om provtagningarna! Jag frågade sjuksköterskan om man kunde ta prover hos dem för HIV, klamydia, Hepatit A, B osv. Och när sjuksköterskan svarade ja på det så sa jag att då skulle jag vilja få göra det. Då blev det först tyst i telefonen och sen frågade hon lite tveksamt om jag hade besvär av det idag?! Hahahah!! Jag tänkte inte ens på att det naturligtvis är lite märkligt att få gjort alla de testerna på en och samma gång!! Men när jag sa att jag skulle inseminera mig och att jag behövde få det gjort så sa sjuksköterskan bara "Jaha, är det på Storkkliniken?" Så himla skönt att hon kände till det får då har ju hon stenkoll på vilka prover jag behöver göra! 

När jag pratade med en kvinna på Storkkliniken i fredags så berättade hon att det fanns information att ladda ner där allt står väldigt detaljerat. När jag laddade ner den så var den på 28 sidor!!!! Holy makarony!! Jag får skriva ut den så jag slipper sitta och läsa direkt från datorn.

Jag har berättat för mina systrar om provtagningarna på måndag men inte för mamma och pappa...ännu en gång känns det nervöst. Vi har inte pratat om det sen jag berättade att jag hade bestämt mig för det. Detta är ju inte min dröm att det skulle bli så här...jag är ju egentligen ute efter mamma, pappa, barn. Men, som min barnmorska sa till mig när jag sa så till henne, bara för att det inte blir som man har tänkt sig så behöver inte det innebära att det inte blir bra! 

Nu är det dax för sängen! 

Puss & Kram 

Jaha, jag vet inte riktigt var jag ska börja...men varför inte berätta lite lätt och snabbt om mig själv? Jag är uppväxt i en liten håla där jag har haft en barndom som hämtad från "Barnen i Bullerbyn" - på riktigt!! Mamma och pappa har varit tillsammans sen de var 16 år och kan fortfarande bete sig som nyförälskade tonåringar (!), jag har 2 yngre systrar som jag har bråkat med som vanliga syskon gör och som idag står mig väldigt nära, jag var väl medel i skolan - inget geni men ingen slacker heller - och så har jag en stor, härlig och bullrig släkt! :) Jag flyttade hemifrån när jag var 22 år och sen dess har jag hunnit med Malmö, Göteborg, Helsingborg och Malmö igen. Däremellan har jag även hunnit med att flytta hem några omgångar pga lägenhetsbyte... Jag lever ett underbart singelliv med underbara och nära vänner som betyder väldigt mycket för mig. Men det där med killar är ett gissel...jag har varit singel så länge så jag har blivit lite för bekväm för att släppa in någon...så i somras tog jag beslutet att skaffa barn på egen hand!!

Det är i och för sig något jag har funderat på innan men jag har skjutit det framför mig hela tiden. Men i somras var jag hos min barnmorska för en årlig koll och nya p-piller. Tack vare samtalet med henne så bestämde jag mig för att nu är det dags! Jag fyllde 35 år i somras (inte för att jag känner mig ett år äldre än 28!) och det är faktiskt bara till att inse fakta; det blir svårare och svårare för kvinnor ju äldre de blir att skaffa barn. Så nu kör jag!!

Jag var jättenervös för att berätta det för mamma och pappa. Egentligen vet jag inte varför eftersom jag har världens bästa föräldrar men det var jag i alla fall. Det gick, naturligtvis, hur bra som helst. Mamma visade lite oro men det tror jag mest beror på att hon är mamma och det är hennes roll att oroa sig för sina döttrar. ;) Pappa var stenlugn, vilket han i och för sig är för det mesta. Mina systrar tog det också väldigt bra, enbart positiva kommentarer därifrån! :) Mina närmsta vänner som jag har berättat det för hade också enbart positiva kommentarer - jag hade inte väntat mig något annat! :)

Att starta en blogg är för mig ett sätt att få ur mig allt som jag går och tänker på och är med om. Denna bloggen kommer, som jag har tänkt mig det nu i alla fall, bestå mest av min resa från singel till mamma genom insemination.

Idag har jag satt bollen i rullning; jag har ringt och bokat tid för att kolla så jag inte har HIV, klamydia, Hepatit B och C (tror jag att det var...) och lite andra saker och jag ska dit på måndag morgon kl 8.00! Jag är väldigt lättad faktiskt att det har satt igång nu. Uppdatering kommer så småningom!! :)

Puss & Kram